Jag som ofta brukar komma ihåg mina drömmar har nu efter älsklingens död bara kunnat komma ihåg fyra drömmar. Alla handlar om samma sak; att Rune gjort slut med mig.. =(
Minns så väl den första drömmen av dessa; jag klättrar förtvivlad UPP till Rune, han jobbar högt uppe så jag får gå på en lång stege för att nå honom. När jag når honom och säger att jag älskar honom så säger han " jag älskar dig med men du vet ju att det inte går nu"
Stor symbolik i denna dröm, undrar vad en drömtydning skulle säga? Nån som vet?
Inatt drömde jag också att det var slut och jag var ledsen när jag vaknade, men då var ju verkligheten så mycket värre,( det är lika jobbigt varje dag att vakna upp.)
Idag åkte jag och ungdomarna ut till stugan, vi hade ju fått klara direktiv om detta ;)
Vi kollade så att inte bävern haft ner nåt mer träd, var lite orolig för att det skulle ha ramlat nåt träd på husen, men det var ingen fara, som tur var. Trädet hade rasat på stegen som vi brukar ha vid bryggan, vi lyckades att rubba trädet så pass att vi fick bort stegen.
Så hade ju den stora presenningen blåst av bodtaket, vi lyckade att få upp den tillbaka och så skruvade Emil och Sebastian fast den med brädbitar som distanser, hoppas att det funkar nu.
Vi la upp lite tyngre grejor på taket också. Tack älskade ni för hjälpen =)
Det känns i hjärtat att komma ut till stugan, det är så många kärleksfulla minnen där. Särskilt vårt otroligt vackra och romantiska bröllop som vi hade där ute, på bryggan, inför Gud och hela härligheten <3
Fattar faktiskt ingenting!!!!
Varför kan inte två så tokkärt lyckliga människor få vara tillsammans?
Vad kommer det an på att vi brutalt slets isär?
Vad för hemskt har vi gjort egentligen för att straffas på det här sättet?
Vad ska komma ut av detta?
För- det är väl så- att NÅGON någonstans har någon slags plan för detta???
eller..
Hej
SvaraRaderaHar precis läst igenom hela din blogg...
Ska inte säga att jag förstår hur du känner dig för det gör jag inte...tror ingen kan förstå...
De flesta som förlorat nån nära eller någon man älskar känner absolut igen sig, men detta är ditt liv , din man...Dina känslor...
De gånger jag känner saknad så brukar jag lyssna på musik med texter som passar in på mina känslor för stunden, och det är verkligen nått som ger mig ro för stunden.
Blogga och dela med sig av sina känslor som du gör är också starkt , något jag beundrar och det hjälper dig i din sorg antar jag.
Jag tackar för att du delar med dig om dina känslor, det är jättefint skrivet och jag misstänker att Rune är online däruppe och läser han med.
Med vänlig hälsning,.
Mathias Henrixon
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaJag inte för att jag har några bra svar men inte är det något straff i alla fall och det vet nog du med innerst inne. Det funkar inte så. Här ska du få vad som kommer upp i mig när jag läser till blogginlägg.
Jag tänker som så att kanske är som du tänker och känner på dig att ni var och är själsfränder på ett djupare plan, men att just i det här livet har och hade ni andra uppgifter och åtaganden. I det här livet hade ni andra relationer att ta hand om för även om vi har en tvillingsjäl har vi så mycket annat att fullfölja. Om jag förstått det rätt möttes ni när ni var yngre och gick sedan skilda vägar för att sedan mötas igen och att det då klickade till ordenligt. Det var förmodligen meningen att mötet i detta liv skulle vara kort men intensivt för att ni egentligen hade andra saker att lära i det här livet? Men ni ville ändå mötas och på något sätt fick ni den chansen men bara för en kort tid i detta liv? Rune var som jag ser det klar med sina åtaganden när ni återförenades, men du har saker kvar att göra här på jorden i fysisk form?
Beträffande tolkningen av drömmen tycker jag att det är tydligt han gör slut för att du ska fullgöra din uppgift här, för att du ska leva för de levande och att du släppa taget om honom så han kan gå vidare till andevärlden lätt och fri. Jag är helt säker på att när du väl släpper taget helt och fullt så kommer hans själ att komma tillbaka på något sätt i en ljusare form (utan att göra slut hela tiden). Som i tidigare liv, i detta liv och i alla våra kommande liv. Inte vet jag om detta är någon tröst men så tänker jag...
Jag har ytterligare två boktips till dig när du orkar läsa igen. Den ena är boken Brida av Paulo Cohelo som handlar om att finna sin andra hälft (det är inte alltid som vi tror)
http://www.bokus.com/bok/9789170281778/brida/
Den andra är "Flickan från ovan" som handlar om Susie som blir brutalt mördad och i jag-form som död berättar om hur hon inte kan släppa taget om sin förtvivlade familj och hur hon hamnar "mellan världarna" och men också hur hon sedan kommer vidare till ljuset,till "the World to come" och att hon då kan gå tillbaka och titta till de sina på sina egna villkor. Flickan från ovan finns också som film och även om den är lite annorlunda än boken är den för ovanlighetens skull minst lika bra.
Frid Kokospelle
PS Jag har för mig att du sa eller skrev någonstans att du sagt när det var som bäst "att det kan inte få vara så här bra, man kan inte få vara så här lycklig det kommer att hända något" och det stämde och blev så. Din själ, ditt högre jag kanske redan visste att planen för det här livet såg annorlunda ut? DS
Hej!
SvaraRaderaTack för dina synpunkter och boktips! :)
Tror att du har rätt i mycket av vad du skriver, tyvärr vart våran tid alltför kort..
Tror att våra själar visste på något sätt vad som skulle hända för vi levde så nära och intensivt och pga andra saker jag inte vill gå in på här.
Men han lever i ljuset, enligt mediet Marja som jag var till två veckor efter hans död. Hon sa att hans föräldrar mötte honom och att han är i´ljuset så jag skulle inte vara rädd att han var fast i nån osalighet.
Jag är den osaliga i sammanhanget, jag vet inte hur jag ska kunna leva utan honom... men på något sjukt sätt så går dagarna..
kram på dej
Mathias; tack för din kommentar..
SvaraRaderaJa jag skriver av mig och det är skönt, för som jag sa tidigare, jag är snurrig i huvudet och det kan vara bra att ha det här att senare gå tillbaka till och läsa. Önskar att jag hade börjat skriva från dag 1; men det var en omöjlighet då att skriva i det kaoset som då rådde. Nu är det inte samma kaos som då, chockfasen har väl lanat av lite, men nu är sorgen starkare på något sätt. Det är hemskt. Saknaden river och sliter i mig, det gör fruktansvärt ont att mista sitt livs kärlek.
Var rädd om er, kram kram