Idag var en jävla dag rent ut sagt! Kändes ännu jobbigare idag än det gjort tidigare, har varit såå ledsen. Sov jättelänge,( för jag var ju vaken så där länge igen inatt.) Jag var ensam hemma också för barnen var borta, Emil var med pappa Thord till Strängnäs och köpte moppe och Erika och Sebban var i Karlstad hos storebror.
Vet inte om det var för att jag var ensam hemma ganska mycket idag som jag var så ledsen, eller om det var av stressen. Hann inte med någon övning i källaren på hela dagen.... Då jag inte hinner med det så får jag inte utlopp för känslorna som jag behöver och känner inte heller kontakten på det rätta sättet. Även om jag känner att han är med mig i stort sett hela tiden...
När Erika och Sebban kom hem så åkte vi hem till mina föräldrar på mat, det smakade gott. Men jag var så ledsen så jag kunde inte njuta av det som jag brukar kunna göra. Inte heller var det ett dugg roligt att spela kort, kände mig bara ledsen, irriterad och RASTLÖS!
Senare åkte jag till Benny och Kerstin med mitt playstationspel, Björn var där och han ska hjälpa oss att lägga in lite mer spel på det.
Kände mig lika rastlös där, så jag åkte hem. Emil var hemma i pappas hus och grejade med moppen, så jag vart själv igen. Hemskt ledsen och upprörd gick jag ner i källaren och där gick jag fram och åter som en tiger i bur och förbannade ödet, grät och frågade som alltid- varför?????
När jag hade lugnat ner mig lite så kände jag en mycket tydlig närvaro, det kändes bra.
Sen upp i köket för att baka en cheesecake till imorgon.. Men humöret mitt, ja, jag blev så förbannad rent ut sagt då vispen krånglade. Den där hållaren som gör att bunken ska snurra, ni vet.. den krånglade hela tiden och jag fick ett sammanbrott av vansinnesilska- slog den jäkla bunken i diskbänken så det small- stackars den nya grannen, hon undrar väl.
ja bunkgrejen pajade, men det kvittar, får köpa en ny, den har alltid varit trälig.
Faktiskt mådde jag mycket bättre efter det här utbrottet! Tryckkokaren behövde väl det.. Har hört från olika håll att ILSKAN är vanlig i sorg, har väntat på detta och nu kom det.
En del åker ut i skogen och skriker av sig sin ilska och frustration, jag slog sönder vispgrejen, sak samma- trycket lättade lite i alla fall!
Fy fasiken för detta! Vad ska man hitta på för att kunna må bättre? Skulle gärna ta emot tips från coachen just nu..
Imorgon ska Anne, Sawyer, Emil och jag åka till Persberget till Tomas och Teija- det ser jag fram emot!
Vi ska köpa med oss kinamat härifrån och sen bara vara.
Tomas har lovat mig healing, tack och lov, det lugnar faktiskt lite och man vet ju aldrig vad som händer eller vem som dyker upp.
Och så har ju Tobias, deras lilla son, kommit på hur vi ska få Rune tillbaka =)
Vi ska skriva en lapp till honom och en till NOVA, deras döda hund, och sen sätta den lappen på en raket- och så kommer dem tillbaka!!!
Tänk om det vore så enkelt <3
lördag 31 december 2011
torsdag 29 december 2011
onsdag 28 december 2011
kontrasten är för stor
Nu sitter man alltså här igen, mitt i natten, sömnlös och allmänt hopplös =(
Ungdomarna har lagt sig och det är alldeles tyst här, inte ens katterna vill ligga hos mig. Känner mig så ensam, fy fan för detta!!
Kontrasten är så stor; från lycka till olycka- från närhet till tomhet, från liv till död- från kärlek till noll och ingenting....
Vårat liv tillsammans var så fulländat och fyllt av kärlek, närhet, ömhet, lycka, glädje, humor och så otroligt mycket kontakt emellan oss, både när vi var tillsammans och när vi var tvingade att vara ifrån varandra. Så fort jag åkte ut i nåt ärende eller jobbade så tog jag chansen att ringa dig och du var likadan. Det är klart att det nu är ÖDSLIGT tomt, då hela vårt liv var fyllt av varann, klart att det nu känns så tomt och fel och konstigt och JÄVLIGT brutalt sjukt fel att du inte fick vara kvar här hos oss!! Vem fan var det som skrev manus till detta???
Hela familjen älskade dig, vi hade så kul tillsammans, allt var perfekt. Hade samma intressen, samma inställning till livet och samma glöd.
Nu finns ingenting kvar, endast minnena och det gör bara ONT nu att tänka tillbaka, fast jag är ju innerligt stolt, tacksam och lycklig över att vi valde varandra och levde varje minut intensivt och MED varandra <3
Vi prioriterade alltid varann och vi gjorde allt för varandra, det är få förunnat att få uppleva en sån kärlek.
Men det gör ju det hela extra smärtsamt nu när vi inte får vara tillsammans, när det är det enda vi vill.
Jag sa många gånger; "Så här lycklig får man inte vara, det kommer väl att hända nåt snart"
TYVÄRR fick jag rätt!
Ungdomarna har lagt sig och det är alldeles tyst här, inte ens katterna vill ligga hos mig. Känner mig så ensam, fy fan för detta!!
Kontrasten är så stor; från lycka till olycka- från närhet till tomhet, från liv till död- från kärlek till noll och ingenting....
Vårat liv tillsammans var så fulländat och fyllt av kärlek, närhet, ömhet, lycka, glädje, humor och så otroligt mycket kontakt emellan oss, både när vi var tillsammans och när vi var tvingade att vara ifrån varandra. Så fort jag åkte ut i nåt ärende eller jobbade så tog jag chansen att ringa dig och du var likadan. Det är klart att det nu är ÖDSLIGT tomt, då hela vårt liv var fyllt av varann, klart att det nu känns så tomt och fel och konstigt och JÄVLIGT brutalt sjukt fel att du inte fick vara kvar här hos oss!! Vem fan var det som skrev manus till detta???
Hela familjen älskade dig, vi hade så kul tillsammans, allt var perfekt. Hade samma intressen, samma inställning till livet och samma glöd.
Nu finns ingenting kvar, endast minnena och det gör bara ONT nu att tänka tillbaka, fast jag är ju innerligt stolt, tacksam och lycklig över att vi valde varandra och levde varje minut intensivt och MED varandra <3
Men det gör ju det hela extra smärtsamt nu när vi inte får vara tillsammans, när det är det enda vi vill.
Jag sa många gånger; "Så här lycklig får man inte vara, det kommer väl att hända nåt snart"
TYVÄRR fick jag rätt!
tisdag 27 december 2011
Dygnsrytmrubbning
Idag sov Emil och jag till halv ett nånting! Vi var vakna till bortåt halv fem- fem inatt. Så här har vi vänt på dygnet rejält!
Måste försöka ändra på detta, fast nu ser jag att klockan har dragit iväg igen!
Idag har jag träffat Anne en stund, vi tänkte handla lite på klädaffärerna här, men tro inte att det var öppet här inte..
Sen åkte Emil och jag till våra underbara vänner i Persberg, vi var där till bortåt halv tolv, tolvtiden. Hade det trevligt tillsammans med dem, Tomas och jag talade andlighet och andevärlden, det är verkligen intressant- speciellt nu då för mig =(
Imorgon måste jag försöka få tag på sjukvården här i byn, för läkaren måste ju skriva sjukintyget. Sen ska Anne och jag försöka göra ett nytt försök på affärerna här. Skulle inte sitta fel med en långpromenad imorgon, har inte rört mig sen- sist!
Och det var ett tag sen. Men jag har dåligt med energi nu av naturliga skäl... Känner mig som handlingsförlamad.
Kan man inte bara få vakna upp ur denna mardröm? Önskar att snyggish Palmish var här <3
Älskar dig för evigt Rune
Måste försöka ändra på detta, fast nu ser jag att klockan har dragit iväg igen!
Idag har jag träffat Anne en stund, vi tänkte handla lite på klädaffärerna här, men tro inte att det var öppet här inte..
Sen åkte Emil och jag till våra underbara vänner i Persberg, vi var där till bortåt halv tolv, tolvtiden. Hade det trevligt tillsammans med dem, Tomas och jag talade andlighet och andevärlden, det är verkligen intressant- speciellt nu då för mig =(
Imorgon måste jag försöka få tag på sjukvården här i byn, för läkaren måste ju skriva sjukintyget. Sen ska Anne och jag försöka göra ett nytt försök på affärerna här. Skulle inte sitta fel med en långpromenad imorgon, har inte rört mig sen- sist!
Och det var ett tag sen. Men jag har dåligt med energi nu av naturliga skäl... Känner mig som handlingsförlamad.
Älskar dig för evigt Rune
måndag 26 december 2011
buzz och tidsdödning
Idag har det varit en riktig tidsdödardag! Jag sov till 12, efter en jobbig natt då jag var vaken till kanske 4 eller så. Sen minns jag ingenting vad jag gjorde i flera timmar, skrämmande!
Vid tvåtiden skulle Ingela min kompis från förr komma. När jag öppnade dörren för henne så såg jag att Svenna var där ute med, han hade precis kommit förbi gåendes på vägen, på väg till sin brorsa. Men nu kom han med in här en stund, det var trevligt =)
Noteras kan att Ingela och Svenna bodde ihop ett tag på 80-talet och alltså nu av en ""slump"" träffades här.
Är det inte lustigt hur det händer bortemellan..
Svenna har också gått genom ett fruktansvärt trauma i år, då hans far hastigt dog drunkningsdöden, så vi har en del att tala om och kan känna igen oss i varandras reaktioner.
Det var trevligt att träffa dem en stund.
Sen när de skulle gå kom Anne och Peder och bytte av!
Peder, Anne, jag och Ingela gick i samma klass i grundskolan.
Anne och jag bytte julklappar, jag fick två fina ljuslyktor med ljus av henne =)
Jag pratade med Peder om jag kan leja honom senare till att rusta en del åt mig, jag behöver bl a hjälp att byta ut köksskåpen, men det blir senare nästa år det.
På kvällen blev vi hembjudna till Benny och Kerstin på gröt och skinka mm, mina föräldrar var också där + Anna och Kalle och Jonna och lilla Elna, härligt att ses! Jonna gav mig den mest fantastiska massage! Tack Jonna <3
Det var mysigt och trevligt hemma hos brorsan, men kunde inte låta bli att tänka på Rune och vad mycket trevligare det hade varit för mig om han också hade varit med och vi inte hade haft denna tunga sorg!
an fattas mig alltid överallt =( Saknaden är förlamande.
Jag fick buzzhandkontroller av Björn i julklapp, så jag och ungarna + deras kompisar Bea och Tobias åkte hemn senare och spelade musikquiss, det var jättekul! Kunde faktiskt släppa lite på sorgetankarna då jag spelade, det var skönt.
Plötsligt när vi spelade så flimrade hall-lampan betänkligt, i flera omgångar. Jag trodde att strömmen kanske höll på att gå pga blåsten, men inget mer hände och lampan är som vanligt nu....hm
Sen åkte vi till kyrkogården i Grythyttan och tände ljus för Rune, det var mitt i natten, men kändes inget skrämmande alls.
Men annars idag så har det varit en mycket jobbig dag, har gått nere i källaren i rummet där och frågat mig om och om igen den eviga frågan- varför varför??
Gråtit jättemycket och varit förbannad på ödet/gud/överheten/alltet eller vad det nu är som styr denna skuta.
Jag kommer aldrig kunna fatta meningen med detta, varför fördes vi samman för att sedan bara så brutalt slitas isär???
Känns så orättvist! Vi som hade det så bra tillsammans, varför kunde det inte få fortsätta? Undrar om det är något straff för något man gjort någon gång eller är det bara en slump eller är det bara ren otur?
Vad är det som styr? OM Gud finns, hur kan han då tillåta detta?
Vid tvåtiden skulle Ingela min kompis från förr komma. När jag öppnade dörren för henne så såg jag att Svenna var där ute med, han hade precis kommit förbi gåendes på vägen, på väg till sin brorsa. Men nu kom han med in här en stund, det var trevligt =)
Noteras kan att Ingela och Svenna bodde ihop ett tag på 80-talet och alltså nu av en ""slump"" träffades här.
Är det inte lustigt hur det händer bortemellan..
Svenna har också gått genom ett fruktansvärt trauma i år, då hans far hastigt dog drunkningsdöden, så vi har en del att tala om och kan känna igen oss i varandras reaktioner.
Det var trevligt att träffa dem en stund.
Sen när de skulle gå kom Anne och Peder och bytte av!
Peder, Anne, jag och Ingela gick i samma klass i grundskolan.
Anne och jag bytte julklappar, jag fick två fina ljuslyktor med ljus av henne =)
Jag pratade med Peder om jag kan leja honom senare till att rusta en del åt mig, jag behöver bl a hjälp att byta ut köksskåpen, men det blir senare nästa år det.
På kvällen blev vi hembjudna till Benny och Kerstin på gröt och skinka mm, mina föräldrar var också där + Anna och Kalle och Jonna och lilla Elna, härligt att ses! Jonna gav mig den mest fantastiska massage! Tack Jonna <3
Det var mysigt och trevligt hemma hos brorsan, men kunde inte låta bli att tänka på Rune och vad mycket trevligare det hade varit för mig om han också hade varit med och vi inte hade haft denna tunga sorg!
an fattas mig alltid överallt =( Saknaden är förlamande.
Jag fick buzzhandkontroller av Björn i julklapp, så jag och ungarna + deras kompisar Bea och Tobias åkte hemn senare och spelade musikquiss, det var jättekul! Kunde faktiskt släppa lite på sorgetankarna då jag spelade, det var skönt.
Plötsligt när vi spelade så flimrade hall-lampan betänkligt, i flera omgångar. Jag trodde att strömmen kanske höll på att gå pga blåsten, men inget mer hände och lampan är som vanligt nu....hm
Sen åkte vi till kyrkogården i Grythyttan och tände ljus för Rune, det var mitt i natten, men kändes inget skrämmande alls.
Men annars idag så har det varit en mycket jobbig dag, har gått nere i källaren i rummet där och frågat mig om och om igen den eviga frågan- varför varför??
Gråtit jättemycket och varit förbannad på ödet/gud/överheten/alltet eller vad det nu är som styr denna skuta.
Jag kommer aldrig kunna fatta meningen med detta, varför fördes vi samman för att sedan bara så brutalt slitas isär???
Känns så orättvist! Vi som hade det så bra tillsammans, varför kunde det inte få fortsätta? Undrar om det är något straff för något man gjort någon gång eller är det bara en slump eller är det bara ren otur?
Vad är det som styr? OM Gud finns, hur kan han då tillåta detta?
söndag 25 december 2011
after x-mas and after life
Hej igen. Ja nu är vi hemma igen hos INGE. Vi var några timmar hos föräldrarna och spelade lite kort. Alla verkade ha det skapligt trevligt,jag med i små stunder, men bara på ytan. För egentligen sitter jag som i en egen värld, en bubbla av ensamhet och rastlöshet.
Jag tänker bara på Rune och saknar honom hela tiden, jag vet inte hur jag ska gå vidare.
Hur gör andra?
Hur orkade ni andra?
När vänder det?
När ska man finna livsglädjen igen?
Hur ska man få åtminstone lite glöd på ljuset?
Det känns tämligen hopplöst.
Vet verkligen inte hur jag ska kunna jobba igen, har ju fullt upp med att bara andas.
Önskar verkligen att jag kommit längre i min andliga utveckling... så det vore lättare med kontakten.. Hoppas att jag med hjälp av Tomas och kurser kan utveckla det hela, det är det som ger mig lite hopp i alla fall. Skulle vilja kunna så mycket mer om detta STORA ämne!
http://www.near-death.com/
Jag tänker bara på Rune och saknar honom hela tiden, jag vet inte hur jag ska gå vidare.
Hur gör andra?
Hur orkade ni andra?
När vänder det?
När ska man finna livsglädjen igen?
Hur ska man få åtminstone lite glöd på ljuset?
Det känns tämligen hopplöst.
Vet verkligen inte hur jag ska kunna jobba igen, har ju fullt upp med att bara andas.
http://www.near-death.com/
lördag 24 december 2011
Skönt att dagen är över snart
Jaha. Det var julafton 2011, en skitans helvetes dag, som alla andra dagar sen du dog! Men på ett sätt känns det skönt att den första julen kom nu direkt, när vi ändå mår piss, då är den gjord i alla fall s a s.
Vi har "firat" jul här hemma hos oss, precis som planerat. Mina föräldrar kom och hade med sig både Jansson, apelsinris, sill och köttbullar, så det vart inte så jobbigt för mig härmed matlagningen..
Man orkar inte göra så mycket när man mår så här dåligt, allt tar emot.
Erika och Sebban har åkt till hans släktingar nu och Emil och jag är ensamma här med katter och kanin. Passar på och röjer lite och skriver lite i bloggen och facebookar.
Sen ikväll, ska vi precis som planerat, spela kort med mamma och pappa. Det blir väl "stopp" och kanske någon "rams" om vi kan fåEmil med oss på ramsen, för man behöver vara många i det spelet och det är ju roligare om alla är med.
Imorgon kanske min väninna Ingela kommer hit en sväng, det blir trevligt att träffas, hon och jag umgicks mycket på 80-talet. Det var på posthustiden det..
Och inte vet jag om jag är sjukskriven eller ej heller, doktorn skulle ju ringa mig för flera dagar sen, men han har väl glömt bort mig, så nu vet jag inte.. Fast det ordnar väl sig på ena eller andra sättet- och gör det inte det- så SKIT detsamma!! Känns verkligen som att alla småproblem verkligen är just småååå nu...
¨Nu har jag fått en annan syn på livet, jag hade ungefär samma syn förut, fast det är förstärkt nu- man ska leva i NUET, njuta av livet och varandra. Man ska vara snäll och man ska vara god, man ska inte bråka om småsaker, man ska ge alla samma chans, man ska inte döma! KÄRLEK är det viktiga. Kärleken till varandra.
Vi har "firat" jul här hemma hos oss, precis som planerat. Mina föräldrar kom och hade med sig både Jansson, apelsinris, sill och köttbullar, så det vart inte så jobbigt för mig härmed matlagningen..
Man orkar inte göra så mycket när man mår så här dåligt, allt tar emot.
Erika och Sebban har åkt till hans släktingar nu och Emil och jag är ensamma här med katter och kanin. Passar på och röjer lite och skriver lite i bloggen och facebookar.
Sen ikväll, ska vi precis som planerat, spela kort med mamma och pappa. Det blir väl "stopp" och kanske någon "rams" om vi kan fåEmil med oss på ramsen, för man behöver vara många i det spelet och det är ju roligare om alla är med.
Imorgon kanske min väninna Ingela kommer hit en sväng, det blir trevligt att träffas, hon och jag umgicks mycket på 80-talet. Det var på posthustiden det..
Och inte vet jag om jag är sjukskriven eller ej heller, doktorn skulle ju ringa mig för flera dagar sen, men han har väl glömt bort mig, så nu vet jag inte.. Fast det ordnar väl sig på ena eller andra sättet- och gör det inte det- så SKIT detsamma!! Känns verkligen som att alla småproblem verkligen är just småååå nu...
¨Nu har jag fått en annan syn på livet, jag hade ungefär samma syn förut, fast det är förstärkt nu- man ska leva i NUET, njuta av livet och varandra. Man ska vara snäll och man ska vara god, man ska inte bråka om småsaker, man ska ge alla samma chans, man ska inte döma! KÄRLEK är det viktiga. Kärleken till varandra.
fredag 23 december 2011
Jul utan dig =(
julhandel mm
Hej!
Igår följde jag med Erika, Sebastian och Emil till Filipstad, vi julhandlade lite. Vi åt på en sopig restaurang, tror det var konsumrestaurangen, det var såå dåligt!!
Sen gick vi in på Tomas kläder- där Emil handlade en hel del kläder. Så har jag köpt en fin julklapp till min vän Anne =)
Hon har verkligen ställt upp, detta ska jag aldrig glömma Anne <3
Handlade julblommor åt mina föräldrar, brorsan, Anki och Sebbans föräldrar. Det är så kul att GE!
När vi kom hem åkte vi till Kerstin och Benny en sväng, jag och Emil. Det är alltid så mysigt att träffa dem, vi är verkligen på samma nivå. Kerstin och jag kände båda av Rune- exakt samtidigt också =)
Det händer så mycket nu.... Härligt tröstande saker.
Sen skulle vi klä granen, men tror ni inte att det som likt "vart är den andra strumpan"? -syndromet- nu var julbelysningen som var hel när vi tog ner den förra året, ja nu var den paj förstås! Jag ringde X Thord och han kom och lagade den åt oss, det var ju snällt av honom.
Mitt i natten klädde vi granen och den vart jättefin! Det är mysigt med julgran och jag vill aldrig vara utan gran, fast efter någon vecka är det ju alltid lika skönt att slänga ut den.
Nu idag ska vi iväg och tanka, ta ut pengar, handla det sista och åka till Laila med en blomma tänkte jag, sen ska jag åka hem till Benny och Kerstin en sväng..
Det gäller att döda tid.
Alla säger ju att det är tiden som helar... vete fasen om det stämmer, det är ju lika jävligt nu som i början, fast i en annan fas.
Igår följde jag med Erika, Sebastian och Emil till Filipstad, vi julhandlade lite. Vi åt på en sopig restaurang, tror det var konsumrestaurangen, det var såå dåligt!!
Sen gick vi in på Tomas kläder- där Emil handlade en hel del kläder. Så har jag köpt en fin julklapp till min vän Anne =)
Hon har verkligen ställt upp, detta ska jag aldrig glömma Anne <3
Handlade julblommor åt mina föräldrar, brorsan, Anki och Sebbans föräldrar. Det är så kul att GE!
När vi kom hem åkte vi till Kerstin och Benny en sväng, jag och Emil. Det är alltid så mysigt att träffa dem, vi är verkligen på samma nivå. Kerstin och jag kände båda av Rune- exakt samtidigt också =)
Det händer så mycket nu.... Härligt tröstande saker.
Sen skulle vi klä granen, men tror ni inte att det som likt "vart är den andra strumpan"? -syndromet- nu var julbelysningen som var hel när vi tog ner den förra året, ja nu var den paj förstås! Jag ringde X Thord och han kom och lagade den åt oss, det var ju snällt av honom.
Mitt i natten klädde vi granen och den vart jättefin! Det är mysigt med julgran och jag vill aldrig vara utan gran, fast efter någon vecka är det ju alltid lika skönt att slänga ut den.
Nu idag ska vi iväg och tanka, ta ut pengar, handla det sista och åka till Laila med en blomma tänkte jag, sen ska jag åka hem till Benny och Kerstin en sväng..
Det gäller att döda tid.
Alla säger ju att det är tiden som helar... vete fasen om det stämmer, det är ju lika jävligt nu som i början, fast i en annan fas.
torsdag 22 december 2011
Healing
Tänkte bara att jag skulle berätta lite om kvällen här. Tomas hade ju bett mig att trumma ihop ett gäng som han kunde öva sin healingförmåga på. Vi vart sex stycken till slut; mina föräldrar, jag, min svägerska Kerstin och hennes dotter Anna och så min arbetskamrat Eva.
Jag hade ordnat källar-rummet för ändamålet. Alla fick gå ner en och en och sätta sig i den speciella stol Tomas hade med sig.
Det vi kände under healingen var; stark värme från Tomas händer, glädje (man började skratta rätt vad det var), sorg, stickande/killande känsla i händerna och elektrisk/sprakande känsla över nacken mm - Vissa kände mer andra mindre och lite olika saker.. Men visst var det häftigt!
Jag har nu fått healing eller healingmassage av Tomas ett flertal gånger sen Rune dog och nu först börjar jag känna saker. Har nog varit för blockerad tidigare. jag har tidigare inte trott så mycket på detta. Men jag minns faktiskt en gång för länge sen när jag separerade från mina barns far och jag mådde dåligt, att jag fick taktil + healing av min väninna Eva F.
Då vart det en brännhet känsla när hon höll handen över bröstkorgen och vid örat, det var jättevarmt!
Så nog finns det kraft i healingen!
Det är klart att när man hämtar kraft ifrån andevärlden så blir det bullar av! Och speciellt nu för mig när jag har min speciella ande som är med mig varje dag. Varje dag får jag tecken och bevis från honom,det är fantastiskt!
Ni får tro precis vad ni vill om detta, men jag vet ju att det är sant och inte inbillning. (så avbeställ tvångströjan)
Jag är glad att jag har den här tron och faktiskt alltid har haft det.. Det gör det ju lättare för oss nu.
Skillnaden är att nu är det inte en tro längre för mig- det är en vetskap!
Jag hade ordnat källar-rummet för ändamålet. Alla fick gå ner en och en och sätta sig i den speciella stol Tomas hade med sig.
Det vi kände under healingen var; stark värme från Tomas händer, glädje (man började skratta rätt vad det var), sorg, stickande/killande känsla i händerna och elektrisk/sprakande känsla över nacken mm - Vissa kände mer andra mindre och lite olika saker.. Men visst var det häftigt!
Jag har nu fått healing eller healingmassage av Tomas ett flertal gånger sen Rune dog och nu först börjar jag känna saker. Har nog varit för blockerad tidigare. jag har tidigare inte trott så mycket på detta. Men jag minns faktiskt en gång för länge sen när jag separerade från mina barns far och jag mådde dåligt, att jag fick taktil + healing av min väninna Eva F.
Då vart det en brännhet känsla när hon höll handen över bröstkorgen och vid örat, det var jättevarmt!
Så nog finns det kraft i healingen!
Det är klart att när man hämtar kraft ifrån andevärlden så blir det bullar av! Och speciellt nu för mig när jag har min speciella ande som är med mig varje dag. Varje dag får jag tecken och bevis från honom,det är fantastiskt!
Ni får tro precis vad ni vill om detta, men jag vet ju att det är sant och inte inbillning. (så avbeställ tvångströjan)
Jag är glad att jag har den här tron och faktiskt alltid har haft det.. Det gör det ju lättare för oss nu.
Skillnaden är att nu är det inte en tro längre för mig- det är en vetskap!
onsdag 21 december 2011
ditten o datten
Igår var jag och Teija till Kristinehamn och julhandlade lite, det kändes ok faktiskt. Mycket lättare att gå ut där än här. När jag går ut på byn här i nåt ärende så kommer det alltid fram någon för att beklaga sorgen, det är fint av dem, men jag blir ju ledsen varje gång. Fast jag vill ju hellre att folk kommer fram än att titta bort och låtsas som ingenting.
Men som sagt, att åka bort och göra ärendena känns bättre.
Idag har jag varit ner till kuratorn på vårdcentralen, han är duktig, men ingen ingen kan ju ge mig min goding tillbaka =(
Fast kuratorn talar om för mig att det jag känner är "normalt" och det jag gör är rätt, det är ju bra att veta. Vad jag känner är ju bl a detta; SORG, förlamande sorg och saknad, tomhet, rastlöshet, ensamhet- både när jag är ensam och inte- hopplöshet och totalt hjärnsläppssnurr! Kan inte koncentrera mig och allt går såå tungt, får ta sats för att göra saker.
Det skulle inte funka att börja jobba nu för mig av olika skäl; Koncentrationssvårigheter, trötthet, sömnlösheten och min inställning just nu till gamla och sjuka. Ska ge ett exempel; Det kom en stackars gubbe och gick stöppligt med rullator efter vägen, jag fräste till honom (för mig själv i bilen); "Och du DIN JÄVEL- du får leva, men det fick inte Rune" !!!! Hemska jag, men så känner jag just nu. Det var ju verkligen inte gubbens fel och jag fick dåligt samvete- fast han hörde ju inte vad jag sa förstås...
Nu väntar jag på att läkaren ska ringa mig och hoppas på att han sjukskriver mig ett bra tag till- för allas bästa. Annars får jag ta ut semesterdagar resten av december. NÄR jag sen kommer tillbaka till arbetslivet ska jag se om jag kan få smygstarta med enbart de fackliga dagarna, det skulle kännas lättare för mig..
Klockan sex kommer min vän Tomas Karlsson hit; han går kurs för Terry Evans och har fått i läxa att bla göra 10 healingsessioner. Så nu har jag skrapat ihop ett gäng som kommer hit och får testa detta. Ska också få healing av Tomas, det har ju verkligen varit bra de tidigare gångerna han gjort det på mig. Då har det hänt de mest spännande sakerna kan jag lova =)
Idag har jag julstädat här, plockat iordning i källarrummet, röjt bland datagrejor och datorer. Det känns bra att jag orkade göra något och då dödade jag lite tid också.
Nu får vi se om vi kan fixa till granen ikväll, den ska justeras och kläs. Det måste ju bli jul i år med, trots allt.
Idag kom Carina från kontoret med en fin julgrupp från henne och chefen, det gladde mig :)
I förrgår spelade vi kort jag och barnen, har dragit mig för det då det påminner så mycket om Rune. Vi spelade ofta kort han och jag med barnen och det varså kul! Vi gjorde ofta saker med barnen, jag älskade det. Men nu var det inget kul alls att spela kort, det kändes fel utan gubben min, fast spelglädjen kanske kommer tillbaka någon gång. Fast just nu har jag så svårt att se någon glädje i något över huvud taget. Hoppas att det vänder någon gång.
Det skulle vara skönt om hjärnan repade sig lite så jag kunde tänka klart och fungera lite bättre för det är kusligt nu att vara så här.
Men som sagt, att åka bort och göra ärendena känns bättre.
Idag har jag varit ner till kuratorn på vårdcentralen, han är duktig, men ingen ingen kan ju ge mig min goding tillbaka =(
Fast kuratorn talar om för mig att det jag känner är "normalt" och det jag gör är rätt, det är ju bra att veta. Vad jag känner är ju bl a detta; SORG, förlamande sorg och saknad, tomhet, rastlöshet, ensamhet- både när jag är ensam och inte- hopplöshet och totalt hjärnsläppssnurr! Kan inte koncentrera mig och allt går såå tungt, får ta sats för att göra saker.
Det skulle inte funka att börja jobba nu för mig av olika skäl; Koncentrationssvårigheter, trötthet, sömnlösheten och min inställning just nu till gamla och sjuka. Ska ge ett exempel; Det kom en stackars gubbe och gick stöppligt med rullator efter vägen, jag fräste till honom (för mig själv i bilen); "Och du DIN JÄVEL- du får leva, men det fick inte Rune" !!!! Hemska jag, men så känner jag just nu. Det var ju verkligen inte gubbens fel och jag fick dåligt samvete- fast han hörde ju inte vad jag sa förstås...
Nu väntar jag på att läkaren ska ringa mig och hoppas på att han sjukskriver mig ett bra tag till- för allas bästa. Annars får jag ta ut semesterdagar resten av december. NÄR jag sen kommer tillbaka till arbetslivet ska jag se om jag kan få smygstarta med enbart de fackliga dagarna, det skulle kännas lättare för mig..
Klockan sex kommer min vän Tomas Karlsson hit; han går kurs för Terry Evans och har fått i läxa att bla göra 10 healingsessioner. Så nu har jag skrapat ihop ett gäng som kommer hit och får testa detta. Ska också få healing av Tomas, det har ju verkligen varit bra de tidigare gångerna han gjort det på mig. Då har det hänt de mest spännande sakerna kan jag lova =)
Idag har jag julstädat här, plockat iordning i källarrummet, röjt bland datagrejor och datorer. Det känns bra att jag orkade göra något och då dödade jag lite tid också.
Nu får vi se om vi kan fixa till granen ikväll, den ska justeras och kläs. Det måste ju bli jul i år med, trots allt.
Idag kom Carina från kontoret med en fin julgrupp från henne och chefen, det gladde mig :)
I förrgår spelade vi kort jag och barnen, har dragit mig för det då det påminner så mycket om Rune. Vi spelade ofta kort han och jag med barnen och det varså kul! Vi gjorde ofta saker med barnen, jag älskade det. Men nu var det inget kul alls att spela kort, det kändes fel utan gubben min, fast spelglädjen kanske kommer tillbaka någon gång. Fast just nu har jag så svårt att se någon glädje i något över huvud taget. Hoppas att det vänder någon gång.
Det skulle vara skönt om hjärnan repade sig lite så jag kunde tänka klart och fungera lite bättre för det är kusligt nu att vara så här.
måndag 19 december 2011
ensam
Nu var det några dagar sen jag skrev. Här hankar sig dagarna fram i jämn takt. Det är fruktansvärt jobbigt- varje dag. Saknar min Rune varje vaken sekund, tomheten är hemsk. Mår endast bra när jag sover fast det blir svårfare och svårare att somna, ligger vaken till fyra på nätterna . Känner mig så fruktansvärt ensam, det är jättejobbigt. Även om det är människor runt omkring mig så är jag ensam, det är ju inte konstigt att känna så här när mer än halva jag är borta. Vi delade ju allt du och jag och vi var ju alltid tillsammans.
Nu har du blivit bränd också, det kändes jobbigt att höra det, att DU vackra och fina man är utplånad och bara askan återstår!!! Hemska tanke, jag som älskade varje bit av dig, in i minsta detalj.
Men själen finns ju kvar och det är jag säker på nu efter allt som har hänt.
Det händer saker i stort sett varje dag som nu till slut har fått mig att gå från tro- till vetskap. Det är tröstande att veta att du är med mig hela tiden, men sorgen och saknade är ju ändå förlamande svår!
Jag fattar inte hur jag ska kunna ta mig ur detta helvete!
HUR ska man kunna finna livsglädjen igen???
VAD ska jag göra????
Det är så mycket jag nu själv måste ta itu med, svåra beslut och val, som sagt- känner mig ensam i detta liv!!
En massa papper och truls som jag inte klarar av att hantera just nu när hjärnan är helt ockuperad av sorgen, jag är fortfarande lika snurrig och glömsk och förvirrad. Jag är inne i dimman kan man säga. Tar hjälp av Elisabeth på banken med räkningar och sånt som hör dit. Får hjälp av begravningsbyråns Inger med boupppteckning och sådant, tur är ju det för det där är inte min grej.
Elisabeth på facket har hjälpt mig med försäkringspapper.
Kim ska hjälpa mig med företaget,det måste avslutas nu så klart.
Tack och lov att jag har mina underbara barn och att dem är här hos mig!
Så har jag hjälp av många goda vänner och släktingar-- det är och har varit livsviktigt!
Dessutom alla andra som stöttar mig via chatten och på andra sätt, det känns skönt.
Nu är det snart jul och det känns ju verkligen inspirerande! NOT!
Hoppas du har det bra på andra sidan och att det är bra fiske där! Älskar dig Rune <3<3<3
Nu har du blivit bränd också, det kändes jobbigt att höra det, att DU vackra och fina man är utplånad och bara askan återstår!!! Hemska tanke, jag som älskade varje bit av dig, in i minsta detalj.
Men själen finns ju kvar och det är jag säker på nu efter allt som har hänt.
Det händer saker i stort sett varje dag som nu till slut har fått mig att gå från tro- till vetskap. Det är tröstande att veta att du är med mig hela tiden, men sorgen och saknade är ju ändå förlamande svår!
Jag fattar inte hur jag ska kunna ta mig ur detta helvete!
HUR ska man kunna finna livsglädjen igen???
VAD ska jag göra????
Det är så mycket jag nu själv måste ta itu med, svåra beslut och val, som sagt- känner mig ensam i detta liv!!
En massa papper och truls som jag inte klarar av att hantera just nu när hjärnan är helt ockuperad av sorgen, jag är fortfarande lika snurrig och glömsk och förvirrad. Jag är inne i dimman kan man säga. Tar hjälp av Elisabeth på banken med räkningar och sånt som hör dit. Får hjälp av begravningsbyråns Inger med boupppteckning och sådant, tur är ju det för det där är inte min grej.
Elisabeth på facket har hjälpt mig med försäkringspapper.
Kim ska hjälpa mig med företaget,det måste avslutas nu så klart.
Tack och lov att jag har mina underbara barn och att dem är här hos mig!
Så har jag hjälp av många goda vänner och släktingar-- det är och har varit livsviktigt!
Dessutom alla andra som stöttar mig via chatten och på andra sätt, det känns skönt.
Nu är det snart jul och det känns ju verkligen inspirerande! NOT!
Hoppas du har det bra på andra sidan och att det är bra fiske där! Älskar dig Rune <3<3<3
onsdag 14 december 2011
tisdag 13 december 2011
vardagsbestyr
Idag sov jag länge, det var verkligen skönt efter så lite sömn i så många nätter. Skönt att sova bort verkligheten och låta hjärnan vila från grubbel den stunden.
Jag minns nästan inga drömmar nu sen detta hände, kommer kanske ihåg tre drömmar sen dess, det var inga trevliga drömmar. Alla handlar om att jag förlorat dig och inte får dig tillbaka. Första drömmen jag minns är att jag var ledsen och inte kunde få tag på dig, jag hade raderat dina telefonnummer och det var slut mellan oss. Men jag hittade dig, du jobbade högt uppe, jag fick gå på en stege för att nå dig. Väl framme sa jag "jag älskar ju dig" Du svarade "Jag älskar dig också, men du vet ju att det inte går just nu"
Usch, vad hemsk känsla när jag vaknade sen och då var det ju ännu värre för det var ju inte bara slut, du är ju död! Såna här liknande drömmar har jag haft tre gånger, alla med samma smärtsamma innebörd.
Idag har jag varit med bilen till Toyota, de bytte lampan som´bestämt sen tidigare, jag blev ju påbackad tidigare i höst, nu är det åtgärdat. Ska ner till banken vid tretiden och fixa med några räkningar och sen ska jag försöka få en tid hos doktern för Emil, han har ont i en tå.
Ska också försöka ta itu med lite julpynt, kanske fixa en gran och lite sånt. Måste även leta papper som jag ska ha med mig till begravningsbyrån imorgon, räkningar och annat. Dessutom leta bland Runes papper efter papper angående hans firma" Palmdata", jag måste avsluta företaget. Om ni visste vad svårt och hemskt det känns att rota i någon annans personliga papper och tillhörigheter från ett helt liv, det tar fruktansvärt mycket energi. Det känns så hemskt att ett helt liv bara är utradderat så här, det är riktigt skrämmande! Det är inte lätt att överhuvudtaget finna energi att ta tag i allt, nu när sorgen och saknaden upptar alla mina tankar. Jag är så fruktansvärt snurrig i huvudet, det är riktigt otäckt. Måste be alla att påminna mig om saker, för jag litar inte på mitt minne nu. Känns som att jag har noll koll och kontroll på allt. Usch, vilken olustig känsla.
Samtidigt känns det som att allt kvitttar, det får gå som det går med papper och grejor-- inget har någon betydelse och allt smått är ju verkligen just smått nu när man har fått perspektiv på livet- det enda som egentligen betyder något är dem man älskar och relationen till dessa. Små skitsaker och bekymmer är ju bara bullshit!
Jag minns nästan inga drömmar nu sen detta hände, kommer kanske ihåg tre drömmar sen dess, det var inga trevliga drömmar. Alla handlar om att jag förlorat dig och inte får dig tillbaka. Första drömmen jag minns är att jag var ledsen och inte kunde få tag på dig, jag hade raderat dina telefonnummer och det var slut mellan oss. Men jag hittade dig, du jobbade högt uppe, jag fick gå på en stege för att nå dig. Väl framme sa jag "jag älskar ju dig" Du svarade "Jag älskar dig också, men du vet ju att det inte går just nu"
Usch, vad hemsk känsla när jag vaknade sen och då var det ju ännu värre för det var ju inte bara slut, du är ju död! Såna här liknande drömmar har jag haft tre gånger, alla med samma smärtsamma innebörd.
Idag har jag varit med bilen till Toyota, de bytte lampan som´bestämt sen tidigare, jag blev ju påbackad tidigare i höst, nu är det åtgärdat. Ska ner till banken vid tretiden och fixa med några räkningar och sen ska jag försöka få en tid hos doktern för Emil, han har ont i en tå.
Ska också försöka ta itu med lite julpynt, kanske fixa en gran och lite sånt. Måste även leta papper som jag ska ha med mig till begravningsbyrån imorgon, räkningar och annat. Dessutom leta bland Runes papper efter papper angående hans firma" Palmdata", jag måste avsluta företaget. Om ni visste vad svårt och hemskt det känns att rota i någon annans personliga papper och tillhörigheter från ett helt liv, det tar fruktansvärt mycket energi. Det känns så hemskt att ett helt liv bara är utradderat så här, det är riktigt skrämmande! Det är inte lätt att överhuvudtaget finna energi att ta tag i allt, nu när sorgen och saknaden upptar alla mina tankar. Jag är så fruktansvärt snurrig i huvudet, det är riktigt otäckt. Måste be alla att påminna mig om saker, för jag litar inte på mitt minne nu. Känns som att jag har noll koll och kontroll på allt. Usch, vilken olustig känsla.
Samtidigt känns det som att allt kvitttar, det får gå som det går med papper och grejor-- inget har någon betydelse och allt smått är ju verkligen just smått nu när man har fått perspektiv på livet- det enda som egentligen betyder något är dem man älskar och relationen till dessa. Små skitsaker och bekymmer är ju bara bullshit!
söndag 11 december 2011
Tomheten
Vaknade upp i morse hemma hos Teija och Tomas. Anne och jag sov ju över där inatt.
Varje dag är det så jobbigt att vakna upp till verkligheten... Så tungt att ha en hel dag framför sig igen som man måste försöka fylla, med vad?
Slå ihjäl och döda tid är det enda att göra, alla säger "det blir bättre med tiden"- jag vet inte om det är sant. Men vad annat finns att göra än att genomlida dagarna minut för minut, timme för timme. Rätt vad det är så är det natt och jag lyckas att somna i några timmar och under sömnen är jag "lycklig" för då vet jag ju ingenting om detta hemska.. Sen kommer knytnävsslaget igen obönhörligen när jag vaknar upp. Fast det är ju skönt att hjärnan får vila några timmar/dygn i alla fall, det är nog räddningen. Sen får jag tampas med alla dessa hemska känslor; sorgen, saknaden, tomheten, ensamheten, rastlösheten, otryggheten och den eviga frågan VARFÖR, VARFÖR?
Folk säger hela tiden till mig att "jag är stark" men det fattar jag inte för jag känner mig allt annat än stark.
Varje dag är det så jobbigt att vakna upp till verkligheten... Så tungt att ha en hel dag framför sig igen som man måste försöka fylla, med vad?
Slå ihjäl och döda tid är det enda att göra, alla säger "det blir bättre med tiden"- jag vet inte om det är sant. Men vad annat finns att göra än att genomlida dagarna minut för minut, timme för timme. Rätt vad det är så är det natt och jag lyckas att somna i några timmar och under sömnen är jag "lycklig" för då vet jag ju ingenting om detta hemska.. Sen kommer knytnävsslaget igen obönhörligen när jag vaknar upp. Fast det är ju skönt att hjärnan får vila några timmar/dygn i alla fall, det är nog räddningen. Sen får jag tampas med alla dessa hemska känslor; sorgen, saknaden, tomheten, ensamheten, rastlösheten, otryggheten och den eviga frågan VARFÖR, VARFÖR?
Folk säger hela tiden till mig att "jag är stark" men det fattar jag inte för jag känner mig allt annat än stark.
lördag 10 december 2011
"klartecken"
Igår var jag och min kompis Eva till Tomas och Teija i Persberg, jag fick healing av Tomas och det var lugnande och skönt. Ända från början kände jag att Rune var med mig där inne.
Att vara hos vännerna i Persberg är alltid trevligt och de är helt underbara personer som ställer upp till 100%!
Att Tomas är ett duktigt medium som går i lära hos självaste Terry Evans är ju inte fel heller i dessa hemska dagar. Jag har fått mycket hjälp och stöd av Tomas nu.
Jag känner en stor tröst i min tro på livet efter detta och att jag känner att Rune är med mig.
Sen igår kväll så åkte jag och sonen Emil hem till mina föräldrar, pappa kom hem från lasarettet igår. Mina föräldrar har tagit detta med Runes död mycket hårt och det har förvärrat pappas lungfibros, han fick lunginflammation i samband med detta.
Vi satt i alla fall i köket hos dem och samtalade då plötsligt hall-lampan slocknade! Emil gick mot hallen för att kolla om kanske lampan "gått"- då tändes den igen! Pappa gick och kollade i hallen, men lampan var som den skulle, inga problems med den. Jag sa åt Emil att gå dit igen och kolla--> då slocknade lampan igen! Jävel vad Emil vart rädd, han sprang baklänges och satte sig på stolen!
Vi skrattade gott åt detta bus från Rune och det var nästan som att man skulle ha kunnat höra Runes skratt med!
Detta var ett otvetydigt tecken från Rune, det finns absolut ingen förklaring till detta. Lampknappen stod lika hela tiden.
Nu behöver jag inte längre känna att jag "tror" på andevärlden, nu vet jag! Detta var ju pricken över i, det har hänt så mycket "oförklarligt" ända sen den 4:e Nov.
Det är en skön tröst i detta helvetiska helvete.
Att vara hos vännerna i Persberg är alltid trevligt och de är helt underbara personer som ställer upp till 100%!
Att Tomas är ett duktigt medium som går i lära hos självaste Terry Evans är ju inte fel heller i dessa hemska dagar. Jag har fått mycket hjälp och stöd av Tomas nu.
Jag känner en stor tröst i min tro på livet efter detta och att jag känner att Rune är med mig.
Sen igår kväll så åkte jag och sonen Emil hem till mina föräldrar, pappa kom hem från lasarettet igår. Mina föräldrar har tagit detta med Runes död mycket hårt och det har förvärrat pappas lungfibros, han fick lunginflammation i samband med detta.
Vi satt i alla fall i köket hos dem och samtalade då plötsligt hall-lampan slocknade! Emil gick mot hallen för att kolla om kanske lampan "gått"- då tändes den igen! Pappa gick och kollade i hallen, men lampan var som den skulle, inga problems med den. Jag sa åt Emil att gå dit igen och kolla--> då slocknade lampan igen! Jävel vad Emil vart rädd, han sprang baklänges och satte sig på stolen!
Vi skrattade gott åt detta bus från Rune och det var nästan som att man skulle ha kunnat höra Runes skratt med!
Detta var ett otvetydigt tecken från Rune, det finns absolut ingen förklaring till detta. Lampknappen stod lika hela tiden.
Nu behöver jag inte längre känna att jag "tror" på andevärlden, nu vet jag! Detta var ju pricken över i, det har hänt så mycket "oförklarligt" ända sen den 4:e Nov.
Det är en skön tröst i detta helvetiska helvete.
fredag 9 december 2011
sekunder, minuter, timmar går, men vi glömmer dig aldrig!
Förstår inte att DU är borta för alltid, att du inte kommer hem nåt mer, att jag aldrig ska få vara tillsammans med dig mer. Vi var ju INTE klara med varandra! Lååångt därifrån, vi hade ju bara börjat vårat gemensamma liv egentligen.. vi hann inte vara gifta två månader en gång, hann inte äta bröllopsmiddan, hann inte gravera ringarna och vi hann aldrig åka på bröllopsresan..Vi hade så mycket på gång, så många planer, hela världen låg ju öppen framför våra fötter! Ingenting var omöjligt tillsammans med dig, du var så positiv och öppen, var med på det mesta som vi föreslog.
Du var den perfekta mannen att leva med! Vi hade det så otroligt bra tillsammans, det var ju som en dröm, som den värsta starletromantiken! Vi sa många gånger till varandra att det är få förunnat att ens få uppleva det vi hade.
Du var så lugn och trygg och du fick mig verkligen att landa och må bra. Ibland kunde jag vara stressad över nåt vardagsgöra, såsom städning t ex, då sa du bara; "Kom och lägg dig här hos mig, vi tar en poker, vi tar den där städningen imorgon tillsammans istället" och så blev det också, jag kände aldrig någonsin att jag fick ta mera ansvar hemma, du och jag hjälptes åt med allting, det var så härligt!
Vi bråkade aldrig om vardagssysslor.
Du sa alltid; "fattar inte varför man ska göra saker på varsitt håll, när man kan vara tillsammans och hjälpas åt istället" Och så levde vi också, vi gjorde allt tillsammans, tror det hände högst två gånger på de där åren att vi delade på oss för att hinna med nåt, annars så följdes vi alltid åt.
Jag var t o m med dig på jobbet, när du var i Kopparberg och jobbade på skolorna och kommunhuset där; i början trodde de att jag också jobbade som it-ansvarig =) Jag brukade alltid vara med dig då du jobbade extra på kvällarna med.
För mig att jobba nätterna var ett rent helvete, jag led varje gång jag åkte ifrån dig, det gjorde t o m fysiskt ont att åka ifrån dig! Jag hann bara till ica-jouren innan jag ringde dig och sen tog jag varje chans till att ringa eller sms:a med dig under skiftet. Arbetskamraterna tyckte nog att jag var knäpp när jag smet in på toa och ringde dig... Men vi längtade ju så efter varann...
Samma när jag har varit iväg på fackliga kurser, jag ringde dig varje paus bara för att få höra din röst.Ibland var det kurser med övernattning och middag med underhållning; men jag satt som på aga och ville egentligen bara gå upp på rummet och ringa dig.
För ett tag sen så hade mina fackliga kamrater anmält mig till en viktig kurs i Stockholm, den var på två veckor... "det är uteslutet, jag kan inte åka på den, jag kan inte vara ifrån Rune två veckor, det finns inte en chans" sa jag. De fick avanmäla mig... Hellre slutade jag på facket än att gå den kursen, sa jag.
Vi ringde och messade varandra hela tiden, tog varje chans att vara tillsammans. Jag är otroligt glad för detta idag, att vi verkligen levde för och med varandra <3 Vi hann mycket på de här två åren och 3 månaderna. Det var du som fick mig att älska solen och värmen och utomlandsresor. Vi hann åka till Kreta och nu sist till Kap Verde, det var fantastiska resor, var och en på sitt sätt.
Vi var så otroligt lika, riktiga soulmates! Vi tyckte lika om det mesta och gillade att göra samma saker .Som att fiska, bada, spela poker på nätet, spela kort och spel med barnen, gå långa promenader, åka och shoppa, se sport, men framför allt "BARA VARA" Vi var sybariter som verkligen njöt av varandra och livet!
Du var helt otrolig med barn, alla barn älskade dig! Glömmer aldrig i somras då Emil och du hade vattenkrig och det hela slutade med att du kastade dig i sjön med kläderna på, tätt följd av mig!
Du var så busig och rolig, så positiv och du gav alla människor en chans. Du dömde ingen! Hade något positivt att säga om alla, även dem du inte gillade så mycket, vilken underbar egenskap! Du var också rakryggad och väldigt, väldigt ärlig. Ärligheten var väldigt viktigt för oss.
Du förde in ljuset i våra liv! Mina barn Erika och Emil älskade dig också och du var en underbar låtsaspappa för dem och en helt underbar pappa för Johan.
Vi var så otroligt kära i varandra och passionerat romantiskt tokiga i varann, du sa till mig att jag var ditt livs kärlek och att du aldrig haft det så bra med någon och så kände ju jag också, vi hade hittat tillbaka till varandra efter 22 år, vilken lycka! Ödet sammanförde oss för andra gången men nu har ödet också brutalt slitit isär oss =(
Den 10 september i år gifte vi oss ute vid stugan, helt ensamma med prästen, det var en helt underbar dag, helt i våran smak! Allt kändes helt perfekt- ingen stress, ingen press, bara vi och solen och värmen och kärleken. Det hade inte alls blivit lika bra om det hade varit en massa folk med, ingen av oss var intresserad av stora fester och sammankomster, vi tyckte bäst om att vara ensamma med varandra.
Jag är så otroligt glad över detta faktum att vi gjorde denna viktiga dag till enbart våran dag
Har skrivit detta i då-form, fast egentligen skulle jag ha skrivit i nu-form. För du finns fortfarande runt oss här, det har jag nu fått åtskilliga bevis för. Detta är ju en stor, stor tröst i bedrövelsen, men saknaden är ju lika stor för oss ändå, vi vill ju ha dig här hos oss som förut!!!
Du lämnade inte oss frivilligt och jag har heller inte gjort slut med dig, vi är fortfarande gifta. Älskar dig Rune
Du var den perfekta mannen att leva med! Vi hade det så otroligt bra tillsammans, det var ju som en dröm, som den värsta starletromantiken! Vi sa många gånger till varandra att det är få förunnat att ens få uppleva det vi hade.
Du var så lugn och trygg och du fick mig verkligen att landa och må bra. Ibland kunde jag vara stressad över nåt vardagsgöra, såsom städning t ex, då sa du bara; "Kom och lägg dig här hos mig, vi tar en poker, vi tar den där städningen imorgon tillsammans istället" och så blev det också, jag kände aldrig någonsin att jag fick ta mera ansvar hemma, du och jag hjälptes åt med allting, det var så härligt!
Vi bråkade aldrig om vardagssysslor.
Du sa alltid; "fattar inte varför man ska göra saker på varsitt håll, när man kan vara tillsammans och hjälpas åt istället" Och så levde vi också, vi gjorde allt tillsammans, tror det hände högst två gånger på de där åren att vi delade på oss för att hinna med nåt, annars så följdes vi alltid åt.
Jag var t o m med dig på jobbet, när du var i Kopparberg och jobbade på skolorna och kommunhuset där; i början trodde de att jag också jobbade som it-ansvarig =) Jag brukade alltid vara med dig då du jobbade extra på kvällarna med.
För mig att jobba nätterna var ett rent helvete, jag led varje gång jag åkte ifrån dig, det gjorde t o m fysiskt ont att åka ifrån dig! Jag hann bara till ica-jouren innan jag ringde dig och sen tog jag varje chans till att ringa eller sms:a med dig under skiftet. Arbetskamraterna tyckte nog att jag var knäpp när jag smet in på toa och ringde dig... Men vi längtade ju så efter varann...
Samma när jag har varit iväg på fackliga kurser, jag ringde dig varje paus bara för att få höra din röst.Ibland var det kurser med övernattning och middag med underhållning; men jag satt som på aga och ville egentligen bara gå upp på rummet och ringa dig.
För ett tag sen så hade mina fackliga kamrater anmält mig till en viktig kurs i Stockholm, den var på två veckor... "det är uteslutet, jag kan inte åka på den, jag kan inte vara ifrån Rune två veckor, det finns inte en chans" sa jag. De fick avanmäla mig... Hellre slutade jag på facket än att gå den kursen, sa jag.
Vi ringde och messade varandra hela tiden, tog varje chans att vara tillsammans. Jag är otroligt glad för detta idag, att vi verkligen levde för och med varandra <3 Vi hann mycket på de här två åren och 3 månaderna. Det var du som fick mig att älska solen och värmen och utomlandsresor. Vi hann åka till Kreta och nu sist till Kap Verde, det var fantastiska resor, var och en på sitt sätt.
Vi var så otroligt lika, riktiga soulmates! Vi tyckte lika om det mesta och gillade att göra samma saker .Som att fiska, bada, spela poker på nätet, spela kort och spel med barnen, gå långa promenader, åka och shoppa, se sport, men framför allt "BARA VARA" Vi var sybariter som verkligen njöt av varandra och livet!
Du var helt otrolig med barn, alla barn älskade dig! Glömmer aldrig i somras då Emil och du hade vattenkrig och det hela slutade med att du kastade dig i sjön med kläderna på, tätt följd av mig!
Du var så busig och rolig, så positiv och du gav alla människor en chans. Du dömde ingen! Hade något positivt att säga om alla, även dem du inte gillade så mycket, vilken underbar egenskap! Du var också rakryggad och väldigt, väldigt ärlig. Ärligheten var väldigt viktigt för oss.
Du förde in ljuset i våra liv! Mina barn Erika och Emil älskade dig också och du var en underbar låtsaspappa för dem och en helt underbar pappa för Johan.
Vi var så otroligt kära i varandra och passionerat romantiskt tokiga i varann, du sa till mig att jag var ditt livs kärlek och att du aldrig haft det så bra med någon och så kände ju jag också, vi hade hittat tillbaka till varandra efter 22 år, vilken lycka! Ödet sammanförde oss för andra gången men nu har ödet också brutalt slitit isär oss =(
Den 10 september i år gifte vi oss ute vid stugan, helt ensamma med prästen, det var en helt underbar dag, helt i våran smak! Allt kändes helt perfekt- ingen stress, ingen press, bara vi och solen och värmen och kärleken. Det hade inte alls blivit lika bra om det hade varit en massa folk med, ingen av oss var intresserad av stora fester och sammankomster, vi tyckte bäst om att vara ensamma med varandra.
Jag är så otroligt glad över detta faktum att vi gjorde denna viktiga dag till enbart våran dag
Har skrivit detta i då-form, fast egentligen skulle jag ha skrivit i nu-form. För du finns fortfarande runt oss här, det har jag nu fått åtskilliga bevis för. Detta är ju en stor, stor tröst i bedrövelsen, men saknaden är ju lika stor för oss ändå, vi vill ju ha dig här hos oss som förut!!!
Du lämnade inte oss frivilligt och jag har heller inte gjort slut med dig, vi är fortfarande gifta. Älskar dig Rune
tisdag 6 december 2011
måndag 5 december 2011
från himmel till helvete på X antal minuter
Idag har jag varit till begravningsbyrån i nåt ärende och då följde min goa vän Anne med. Hon har ställt upp för mig till 100 % dessa veckor. Hon har varit kvar här i Hällefors hela tiden och funnits för mig. Helt fantastiskt!
på eftermiddan åkte jag och min kära bror Benny ut till stugan för att få den värderad inför bouppteckningen. Fy vad jobbigt det är att komma dit ut nu och formligen sköljas över av minnena. Minnena av våran tid tillsammans där ute i paradiset, allt vi gjort där; fiskat, badat, bara varit, rustat o grejat och så bröllopet ute på bryggan som var toppen av allt. Det var du och jag och prästen och sol och värme och inget annat än ren lycka. Den lyckligaste dagen i mitt liv! (tillsammans med dagarna då mina barn föddes så klart)
på eftermiddan åkte jag och min kära bror Benny ut till stugan för att få den värderad inför bouppteckningen. Fy vad jobbigt det är att komma dit ut nu och formligen sköljas över av minnena. Minnena av våran tid tillsammans där ute i paradiset, allt vi gjort där; fiskat, badat, bara varit, rustat o grejat och så bröllopet ute på bryggan som var toppen av allt. Det var du och jag och prästen och sol och värme och inget annat än ren lycka. Den lyckligaste dagen i mitt liv! (tillsammans med dagarna då mina barn föddes så klart)
HUR kan man så hastigt få kastas från paradis till helvete?
Snurrigt värre
Hej på er..
Nu tänker jag testa detta med att blogga, jag vet faktiskt inte ett dugg hur man gör, men testar lite..
Kanske inte den bästa av tider för mig att försöka samla tankarna till något läsbart, nu när hjärnan går på högvarv och allt bara snurrar. Det är kaos i mig och sorgen är mig i det närmaste övermäktig. Kan bara inte fatta och absolut aldrig ACCEPTERA att du rycktes ifrån mig så här Rune =(
Du var (är) mitt livs kärlek och själsfrände, vi kunde inte vara ifrån varandra, ändå så slets du ifrån oss på detta överjävliga sätt!
Är tacksam för allt stöd jag och de mina fått från alla håll <3 Helt otroligt vilka vänner, bekanta och vilken familj man har. Nu märker man vilka som är ens verkliga vänner. Tack för att ni finns!
Nu tänker jag testa detta med att blogga, jag vet faktiskt inte ett dugg hur man gör, men testar lite..
Kanske inte den bästa av tider för mig att försöka samla tankarna till något läsbart, nu när hjärnan går på högvarv och allt bara snurrar. Det är kaos i mig och sorgen är mig i det närmaste övermäktig. Kan bara inte fatta och absolut aldrig ACCEPTERA att du rycktes ifrån mig så här Rune =(
Du var (är) mitt livs kärlek och själsfrände, vi kunde inte vara ifrån varandra, ändå så slets du ifrån oss på detta överjävliga sätt!
Är tacksam för allt stöd jag och de mina fått från alla håll <3 Helt otroligt vilka vänner, bekanta och vilken familj man har. Nu märker man vilka som är ens verkliga vänner. Tack för att ni finns!
oro
Vaknade upp nyss, det är lika jobbigt varje gång. Det enda släppet från sorgen är när jag sover men sen när man vaknar kommer verkligheten som ett knytnävsslag i ansiktet.
Idag ska jag ner till Inger Kämpeskog på begravningsbyrån, men jag minns inte varför och inte heller när.. Så snurrig blir man tydligen vid sorg. Sen på eftermiddan ska jag träffa en mäklare ute vid stugan, det ska göras en värdering av stugan inför bouppteckningen. Detta känns jättejobbigt för mig, svårt att vara ute vid stugan nu för alla våra härliga minnen därifrån sköljer obarmhärtigt över mig då jag kommer dit. Så känns det jobbigt med allt vad bouppteckning heter också. Det är så mycket att ta tag i och rota i nu framöver, alla älsklingens grejor, personliga saker och kort och sånt. Usch vad hemskt det är detta!
Idag ska jag ner till Inger Kämpeskog på begravningsbyrån, men jag minns inte varför och inte heller när.. Så snurrig blir man tydligen vid sorg. Sen på eftermiddan ska jag träffa en mäklare ute vid stugan, det ska göras en värdering av stugan inför bouppteckningen. Detta känns jättejobbigt för mig, svårt att vara ute vid stugan nu för alla våra härliga minnen därifrån sköljer obarmhärtigt över mig då jag kommer dit. Så känns det jobbigt med allt vad bouppteckning heter också. Det är så mycket att ta tag i och rota i nu framöver, alla älsklingens grejor, personliga saker och kort och sånt. Usch vad hemskt det är detta!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)