Örebro

Idag skulle min vän Anne in på screening i Örebro, så jag följde med dit. Vi åkte med Enar, han hade också ärenden  i stan, så det passade ju bra! Vi började med att äta på den där bra pastarestaurangen som ligger mitt emot slottet.
Himla bra mat där!

Sen skjutsade Enar oss till sjukan, där gick det fort, så sen tog vi en promenad till centrum och affärerna där.

Vi passade på att ta lite påsk-kort =)  Eftersom min kvast länge varit inne för service, har jag beslutat att ta kycklingtaxin till Blåkulla i år!

Vissa försöker visst att flytta på sten! Ser liiite tufft ut det där!

Imorgon ska jag jobba på facket igen, det ser jag fram emot, det är alltid roligt!
Lägger mig tidigare än vanligt ikväll, är trött. Godnatt på er alla!

jobbstart

Idag har jag börjat att jobba 50 % av mina 66 %. det innebär ungefär 12 timmar/vecka. Timmar som jag kommer att göra enbart på kommunal, det känns bäst så nu än så länge.
Jag har suttit och skummat i bloggen här nu och ser att jag, faktiskt, har kommit en bit på väg. Jag är inte fullt så okoncentrerad längre, det går liiiiite lättare allting. Saknaden är fortfarende överjävlig, självklart, saknar ju Rune!!!
Men nu när jag vaknar på mornarna är det inget knytnävsslag längre, bara ett krasst konstaterande; att nu är det en till dag att fördriva, en till dag utan min man.

Jag har kört på med aktiviteter i 180 knyck ända sedan dag ett,den fjärde november alltså,  men nu för nån vecka sen blev jag utslagen av influensan! Detta innebar att jag vart tvingad att stanna upp och det var ingen trevlig upplevelse kan jag meddela!
Jag övermannades av en så fruktansvärd sorg, det var jobbigt, jag grät och talade rakt ut i luften till honom.
Då small det till och ett foto på Rune for i golvet, ett foto som kom från NOWHERE!!
Jag vet med säkerhet att det inte låg framme, jag hade dammat hela tv- möbeln dagarna innan och mindes inte ens att detta kort existerade. Nu låg det där på golvet! Inga dörrar eller fönster var öppna och om kortet legat uppe inne i tv-hyllan, då måste det alltså först ha lyft en halv decimeter, för att sedan sugas ut genom en mycket smal springa i skåpet.
Detta är ju en omöjlighet, som ni kanske förstår.

En liten stund efter denna händelse kom Sebastian och Erika hem och då startade hans GPS av sig själv! Den låg alltså nerpackad i en väska och hade legat där länge, ingen rörde väskan.
Ja, ni får tro vad ni vill, jag vet vad jag vet jag =)
Vi har varit på storseans med Terry Evans, det var en fantastisk upplevelse, han är ju en riktig mästare, denne man!

Har varit dålig på att blogga på sistone, det har hänt så otroligt mycket. En hel del väldigt jobbiga saker och en hel del roliga saker också. Har varit på flera hockeymatcher, både till Göteborg och Gävle, det har gett mig mycket!
Ska nu försöka att bättra mig med skrivandet.

Hockey

Natten till igår var jag vaken till över sex på morgonen, spelade wordfeud hela natten!
Sen sov jag fyra timmar och när jag vaknade fick jag ett rejält spontanryck och ville till Gävle på hockey!
Ringde min kompis Daniel, som också är Frölundait; och jo, visst han hängde på!
På en timma så fixade jag biljetter, karta, fika, duschade och så var vi iväg!
Resan gick snabbt, bråttom, bråttom- det var 23 mil att åka och matchen började kl 16.00.

Här tog jag kort precis efter ett av Frölundas mål, vi står i klacken och flaggan är över oss. Måste säga att det var en jätterolig match, klacken var fantastisk denna dag!!
brynäs började klart bäst men Frölunda åt sig sakteliga in i matchen och vann till slut.

Nu är jag sugen på mer hockey SNARAST!

älska-älska-ååå-älska GÖTEBORG! Älska FRÖLUNDA!!!

saknad

Det känns inget bättre, inte ett dugg lättare, snarare värre.
 Saknar dej Rune så jag blir tokig snart, varför i hela fridens dagar skulle du tas ifrån oss?

Folk säger att tiden läker alla sår, det här såret kommer aldrig någonsin att gå ihop!

Folk säger att jag är stark- ja inte vet jag, men  om det här är att vara stark- hur är man då när man är svag?

Att leva med dig var som en dröm, allt klaffade ju. Vi hade samma intressen och samma inställning till livet, samma glöd!

Vad är det för meningen med livet när man ska skiljas åt så här då man äntligen har hittat rätt ? Vi borde ha blivit tillsammans långt tidigare.

Folk säger; "Du måste gå vidare", vad menar ni? Han dog typ igår, jag kan inte gå vidare, jag kan inte glömma, jag kan inte acceptera det som hänt!!!

Det känns inget bra att höra de där orden.

Jag "går vidare" varje dag, jag lever ju- eller hur?

Det är nog jobbigt det för mig, att bara ta en dag i taget, timma för timma.

I början kunde jag inte fatta att där ute- bland folk- gick världen vidare-- som om INGENTING hade hänt!

Satt i bilen och såg folk stå och chatta med varann och t.o.m skratta! Det kändes sjukt- "fattar dem inte att RUNE dött???"

SÅ kändes det då i början.

Klart att jag vet och visste att livet fortsätter, men det var min känsla iaf.

Det som inte dödar, det härdar sägs det. Kommer jag att bli järnladyn nr 2 nu då?

Hoppas inte.



kortisolpåslag

idag är en dag, som då jag summerar den  inte minns ett dugg vad som hänt eller vad jag gjort! En dag som de flesta andra med andra ord. Förvirringen är total!
Var till kuratorn igår och han sa åter igen att detta är helt normalt, jag skulle lugna mina barn med det, sa han!
Dem tror att jag håller på att bli helt tokig, tror jag, det är inte utan att jag också tror det ska ni veta.
Säkert är det så här det känns i början av en demenssjukdom, stackars människor..
Han sa att i en stor och svår sorg så frigörs kortisol, när det blir för mycket av den varan i hjärnan så uppkommer de här symtomen.
OM man däremot gör saker så att man för åtminstone en liten stund kan tänka på något annat än sorgen, så sänks nivåerna av kortisol och man kan tänka klarare!
Kuratorns recept till mig var "mer hockey"!!
Trevlig och förståndig kurator, det där ;)

Igår följde jag med min kära svägerska Kerstin upp till "Is-stjärnan" för att fota lite.

Denna Kerstin är en härligt, uppfriskande och underbar människa, älskar henne!

Göteborg

Natten mot fredag, ca 03.30 drog vi iväg mot Ullared och Göteborg. Det är allt en lång och tröttsam resa!
Vi kom fram till slut iaf och handlade i ungefär fem timmar! Det var kul att komma till Ullared, det var så länge sen jag var där.

Efter det åkte vi till Göteborg, till gulliga brorsdottern Jenny med familj. Vi var ganska så trötta vid det här laget, men det var jättekul att träffa alla. Förutom Jenny med familj så kom också min bror Billy med fru, hans son med familj och hans frus tvillingsyster och hennes son med barn- så det vart fullt hus! Gulligt att de alla kom!

Vi åt hämtmat, vet ni vad de hade där? Jo, inbakad SALLAD!! Hahah, aldrig sett nåt liknande! Det smakade bra, men man orkar ju bara äta en bråkdel av det.

Erika och Sebban bodde på hotell och jag och Emil sov över hos Jenny och Jocke.
På lördan sen flyttade vi över till min andra bror Börje och hans fru Siv,där Emil och jag skulle sova över den natten.

Lördagen gick i hockeyns tecken =)
Börje, Siv och jag åkte spårvagnen till en krog för att träffa Goa Gubbar+ norska Spartasupportrar som kommit till Götet för att stötta VF.
Det var ganska segt på den krogen och vi åt dålig tacos, så vi gick iväg därifrån ganska snart, till STAGE DOOR- Frölundafansen krog.

Där var det fullpackat med folk och livat som vanligt. Efter en stund kom ungdomarna och hämtade upp mig och vi gick till Scandinavium ganska tidigt, för vi skulle shoppa Frölundagrejor, bl a matchtröjor.

Under matchen stod jag i klacken, de andra satt på läktaren, de svikarna!
Förvånad och besviken över att ett fullsatt Scandinavium kan låta så lite, att det står folk i KLACKEN och håller käft!
Sjukt, de borde sitta på läktarplats istället om de inte är med och kämpar för laget.
Frölunda förlorade matchen mot HV med 1-2, jag tycker att det var två orsaker till detta;
nr 1; DOMARNA- de spelade huvudrollen som vanligt, två bortdömda mål, varav det ena iaf var fel.
Har en liten egen teori om dessa undermåliga, dåliga domare; de har nog själva inte kunnat göra sig en hockeykarriär, så nu tar de igen detta genom att spela en sån här huvudroll.
nr 2: Frölundas ovilja att SKJUTA när man har klara lägen, som t ex Tömmernäs, han passade istället för att skjuta i ett bra läge, en Hv-spelare fick tag på pucken och gjorde mål istället!
Hur som helst var det jättekul att vara på match i templet igen!

Efter matchen tillbaka till Stage Door, men det var knökat. Siv och jag gick till Jamesons och Börje och Emil åkte hem. Vi var kvar till ca halv tolv, sen åkte vi hem. Jag är ju inte i form för dans och hallå precis, men det var bra ändå att testa hur det kändes att gå ut. Vi satt och pratade med folk, det var ganska trevligt, men jag tyckte det var skönt att åka hem sen.
Emil och jag sov på en jättestor luftmadrass, men den var tydligen trasig för luften gick ur den på natten och vi låg som i ett hav och guppade så fort den ena rörde sig åkte man ner i golvet, haha. Jag gick och la mig några timmar på soffan, tänkte ju på hemresan då jag skulle köra bitvis.
På söndan träffade vi min gamla kompis Ingela och hennes dotter Isabella, vi träffades på en spansk krog "La Sombrita" över en middag, det var supergod mat där!
Kul att träffas en stund, även om det vart kort.

På hemvägen åkte vi till Angered till min bror Billy och hans fru Silvana. Där var även Marita och sen kom Jenny och pojken Jacob också.
Kul att träffas, det blir ju inte så ofta tyvärr.

Hemresan gick bra, inga intermezzon. Vi var hemma vid halv tiotiden på kvällen.
Längtar tillbaka till stan redan!
Får nog bli en ny resa snart, men då åker jag nog själv och tar buss/tåg..
Vill på många fler matcher!

Wish You Were Here with lyrics

Fullmatade dagar/bra

Natten som var dippade jag rejält i träsket kan jag säga, vilket kunde utläsas här i bloggen. Det verkar vara så det fungerar, lite upp och sen mycket ner, sen ner och ner och sen lite upp igen.
Tur att det varierar kan man tänka.

Hittade ett kort igår som jag funderar lite på; undrar om det såg ut så här när han dog?

                                          

                                                               

Idag var dagen fullmatad med diverse aktiviteter, lite gott och blandat kan man säga. Vaknade så sent som elva efter en lång och hård natt. Ältade t o m över wordfeud i natt - med en total främling, en tjej om ni nödvändigtvis vill veta ;)

Har varit till kuratorn idag, han tyckte det var bra att jag tvingar mig till att göra saker, fast jag ska bara ta lite i taget, annars kan det bli så att jag dippar neråt igen så där som inatt,
pga trötthet och utmattning. Känner mig verkligen trött och dränerad på energi,
blir förkyld känns det som, får nog ta en kur med esberitox.

Så var jag på KF:s "förbön" också, det är ett förmöte som koalitionen har inför kommunfullmäktige, idag var vi inte många själar där.

Så har vi tvättat bilen i Statoils håla och sist men inte minst; fixat biljetter till Frölunda-HV-matchen om nån vecka! Ser fram emot att komma ifrån ett tag och komma till Sveriges framsida igen =)
Träffa mina goa bröder och deras barn och Goa gubbar och gå på Stage Door och MATCH i Scandinavium, gött. Känner att jag måste göra roliga saker så jag får annat att tänka på. Har inte kunnat det förräns nu, första matchen jag såg sen han dog var den i Karlstad häromdan, har inte kunnat se mer än nån enstaka period på tv innan.

Hemska tomrum!

Tittar igenom en massa kort och deppar, kan inte fatta att du denna underbara människa är tillintetgjord, bara askan kvar, helt sjukt!

Jag har fattat att du är borta, men jag förstår det INTE! Och framför allt- jag har inte accepterat det, kommer troligen aldrig någonsin acceptera det!
Det vore ju som att sätta en OK-stämpel på det. Och det är INTE ok detta som har hänt. Det är fortfarande lika överjävligt jobbigt och lika fel som det var den 4 nov.

Gud vad en människa kan vara saknad, vad en människa kan lämna tomrum efter sig! Vad fasen ska man kunna fylla detta tomrum med? Hur ska vi någonsin komma över det? Vad fan ska man göra??? Hur kan det vara möjligt att du är borta? Fattar INGENTING! Ingenting-nada. nothing...inte ett dugg, inte det minsta lilla frö till förståelse av det här skiteländes eländet!!!

Pink Floyd - Wish You Were Here

Frölunda

Det var en lång och innehållsrik dag igår, arbetstränade på facket, vilket kändes riktigt kul! Tog kraft till mig och gick över till palatset i ett ärende. Har dragit mig för att tillträda nämnda plats, då det gör ont i mig att komma in där igen, har ju varit där så många gånger hos Rune.
Men det kändes helt okey =) Nästa gång ska jag utmana mig riktigt och gå ner till itenheten och in i hans gamla rum. Tror att det är bra för mig att avdramatisera det hela och vill ju hälsa på gulliga Eva mfl där nere också.

Sen var jag till polisen och lämnade Runes gamla pumpluftgevär ifrån mig. Det var tydligen licens på den också så det var inget för oss att ha kvar.
Dessutom sa polisman 1 att det troligen var pajt. I vilket fall så var det bara skönt att bli av med problemet, det har hängt över mig som en mara. Fick ju nåt brev från der komissar` för länge sen om licenspliktiga vapen i hemmet. Har inte orkat att ta itu med det tidigare. Visste inte om det var flera vapen heller än det där luftgeväret och vart dem i så fall var.
Vi har ju värsta stora trånga förrådet borta vid poolstjärnan, det går knappt att komma in där och hade verkligen ingen lust eller ork nu att leta där.
Men nu är saken klar.

Sen på kvällen åkte vi, jag Erika och Sebastian och min kompis Daniel till kaffeburken på hockey!
Det var såå kul! Har inte varit på hockey på två år så nu var det verkligen dax!
Det blev en halvskaplig match men väldigt spännande och med ett bra resultat, sett med indianögon =)
Träffade Goa gubbar (och gummor) igen, det var jättekul att ses igen efter så lång tid. Nu måste vi planera in en Göteborgsresa inom en snar framtid, för jag vill gå på hockey på rätt plats!Jag längtar till Stage Door också+ att träffa mina syskon och deras familjer.

Infogar en gammal bild på mig, Erika och världens bästa nr 10, FREDDAN
Han är så j....a bra, speedkulan nr 1, med ett stort hjärta för VF

Hmm kan inte låta bli att lägga till denna bild. Saknar Ronnie Sundin i laget, vilken häftig back och vilken trevlig person och vilket Frölundahjärta!

Du har solen i ditt hjärta

Denna låt fick jag till mig i förrgår. Cd- spelaren stod på låt nr 8, jag stängde av spelaren, gick ner i förrådet 5 minuter, när jag kom upp och satte på spelaren igen hade det bytt till denna låt, nr 3 (!)
Texten....

nytt blod

Hej på eder! Idag gjorde jag arbetsträning på facket igen, vi var till Loka tillsammans med andra fackliga representanter och chefer för att tala samverkan.
Jag arbetstränar nu, det är bra för mig men idag var det tufft!
Jag var så trött och okoncentrerad, kunde inte tillföra något, det var frustrerande för mig. Annars brukar jag verkligen gilla sådana här dagar och brukar vara aktiv i grupparbetena och så, men inte nu..
Men jag sa som det var och folk förstår ju.

Fick en sån värmande och go kram av våran förvaltningschef Katarina =) Vilken go människa, tycker verkligen om de nya cheferna på kommunalkontoret. Det är jättebra att det kommer folk utifrån med friskaögon som SER!

Avslutar med denna underbara bild som jag tog för några år sen, det är Bo Smedh och hunden Molle, kortet taget vid Högsjön.

yrimössan.nu

Jaha, så har jag börjat att arbetsträna nu då, det känns ganska bra. Börjar med facket, det känns lättast för mig att vara där nu i början. Inte lika många jag behöver möta där som på jobbet.

Jag var där några timmar i måndags och så nu idag då i kanske fyra timmar sammanlagt. Kul att träffa kollegorna igen, men ujujuj vad snurrig och disträ jag är!
Vi hade styrelsemöte och sen nomineringsmöte efter en timma. Göran bad mig att ta anteckningar, efter stor tvekan sa jag ja. Men jag skrev bara i början sen glömde jag bort att anteckna!
Fy 17 för att vara så här knäpp!

Häromdan var jag in på Björkhaga för att lämna ett sjukintyg. Jag kopierade det tvåsidiga intyget två gånger så jag hade alltså 6 papper att häfta ihop, men jag kunde knappt få ihop dem rätt! Stod i flera minuter innan jag fattade vilka som skulle sitta ihop med vilka!
Jag visste inte att sorg kunde få en att bli så här... Som tur är så säger kuratorn att detta är helt normalt!

Får verkligen hoppas att denna "tomibollengrej" går över snart så jag kan göra någon slags nytta på jobbet och på facket.

S.O.S. - Abba

Sjöng singstar en kväll här med min goa svägerska Kerstin och då Abba förstås :)
Den här texten passar till stora delar in på mig och Rune.

Älskade barn!

Häromdagen fyllde min älskade son Emil 15 år! kan inte fatta hur fort tiden har gått, tyckte nyss han var en liten svarthårig baby som föddes till tonerna av "babylove" på radion =)

Nu fyllde han alltså moppe!

Jag tror att han var ganska nöjd med sin födelsedag, trots sorgen som vi har så hade vi trevligt ändå.

Firandet började redan kl 1.00 på natten, då jag sjöng och grattade honom med paket och ett litet kuvert. Sen grattade vi honom igen på morgonen med sång och fler paket. Vi bjöd hit mormor och morfar på middag. Porterstek  mums!

Senare kom även pappa Thord och grattade. Vi visade mina föräldrar singstar, det hade de aldrig sett tidigare. Pappa och jag duellerade i Abba!



Någon fattades dock =(

Men du finns ju med oss i alla fall...

Saknar dig alltid, i varje minut och i varje andetag och i varje steg jag tvingas ta utan dig



tidsmaskinen

Det måste nog vara så att jag snart tar nobelpriset i tidsdödning! Fattar verkligen inte var dagarna tar vägen. Vaknar varje dag, sent, med samma känslor;  Usch, inte en dag till- vad ska jag göra idag? Hur ska jag få tiden att gå? Vem ska jag träffa idag? Vem ska jag ringa till? Hur få denna dag att fortgå fortast möjligt?
Allt för att döda tid och överleva- en dag till... en dag till... en dag till...en dag till...en dag till..... i oändlighet känns det som.

Beundrar mina många vänner och släktingar som står ut med mig och mitt evinnerliga ältande och alla dessa tårar och alla dessa frågor- som oftast är obesvarbara.
Hoppas att jag någon gång kan återgälda all denna godhet som fullkomligt sköljer  över mig, ni ska veta att jag är er djupt tacksamma!! <3

tomt i trollis

Det är så otroligt TOMT här i den här dimensionen utan dig Rune!

Hur har du det i din himmel egentligen?

Vad gör du?

Jag kan berätta för dig att jag har fullt upp här nere.

Fullt upp med att överleva, dag för dag, vecka efter vecka.

Känner en sån saknad efter dig

iiiiisande iskallt är det här utan dig, saknar din värme!

Vi alla saknar dig och alla dina härliga egenskaper. Vi saknar ditt skratt, din röst och ditt lugn.

Vi saknar den trygghet du gav, vi saknar din lekfullhet, vi saknar din humor!
Du ville alltid göra saker tillsammans med oss och det var ett underbart liv vi hade här ihop med dig!

Vi saknar din kärlek, vi saknar din människokärlek och ditt sätt att se på tillvaron

Vi saknar din ärlighet och din inställning till mänskligheten-

Vi saknar din goda mat!

Vi saknar dina historier och ditt berättande

Vi saknar dina steg och din närvaro och att du gav allt!

Vi saknar VÅRT LIV

-det liv som vi hade förmånen att få dela med dig

Vi saknar allt med dig!

Vi älskar dig Rune!





mardrömmen är verklig

Idag vaknade jag upp efter ännu en mardröm, vaknade till en ännu mycket värre mardröm-- verkligheten.
Jag som ofta brukar komma ihåg mina drömmar har nu efter älsklingens död bara kunnat komma ihåg fyra drömmar. Alla handlar om samma sak; att Rune gjort slut med mig.. =(

Minns så väl den första drömmen av dessa; jag klättrar förtvivlad UPP till Rune, han jobbar högt uppe så jag får gå på en lång stege för att nå honom. När jag når honom och säger att jag älskar honom så säger han " jag älskar dig med men du vet ju att det inte går nu"
Stor symbolik i denna dröm, undrar vad en drömtydning skulle säga? Nån som vet?
Inatt drömde jag också att det var slut och jag var ledsen när jag vaknade, men då var ju verkligheten så mycket värre,( det är lika jobbigt varje dag att vakna upp.)

Idag åkte jag och ungdomarna ut till stugan, vi hade ju fått klara direktiv om detta ;)
Vi kollade så att inte bävern haft ner nåt mer träd, var lite orolig för att det skulle ha ramlat nåt träd på husen, men det var ingen fara, som tur var. Trädet hade rasat på stegen som vi brukar ha vid bryggan, vi lyckades att rubba trädet så pass att vi fick bort stegen.
Så hade ju den stora presenningen blåst av bodtaket, vi lyckade att få upp den tillbaka och så skruvade Emil och Sebastian fast den med brädbitar som distanser, hoppas att det funkar nu.
Vi la upp lite tyngre grejor på taket också. Tack älskade ni för hjälpen =)

Det känns i hjärtat att komma ut till stugan, det är så många kärleksfulla minnen där. Särskilt vårt otroligt vackra och romantiska bröllop som vi hade där ute, på bryggan, inför Gud och hela härligheten <3

Fattar faktiskt ingenting!!!!

Varför kan inte två så tokkärt lyckliga människor få vara tillsammans?

Vad kommer det an på att vi brutalt slets isär?

Vad för hemskt har vi gjort egentligen för att straffas på det här sättet?

Vad ska komma ut av detta?

För- det är väl så- att NÅGON någonstans har någon slags plan för detta???

eller..

 

Streaplers Livet

hjärna upphör- upphör gärna!

Tänk, jag minns inte saker och ting! Minns inte vad som hänt eller när eller varför och inte heller hur.
Måste vara så här det är att bli dement! Så lita inte på mig nu i dessa dagar, har jag sagt att jag ska ringa eller komma eller göra nåt så är det inte säkert att det händer, för jag är snurrig och kommer inte ihåg.
Det är hjärnan som är överhettad eller kanske avkyld eller vad det kan vara, alla celler har fullt upp med sorgearbetet förstås. Det är ju inte konstigt att det inte finns plats för annat när det hela tiden mal samma och samma sak, varje dag, vecka efter vecka.
Det som mal sönder mig är den obesvarbara frågan som hela tiden tuggar o tuggar i mig, varför varför varför varför......... varför????

Tänkte berätta att jag och min goda vän K var till Tomas igår, hon fick en sittning hos honom och det med mycket gott resultat, det han sa stämde med ca 99,8%
Inte dåligt va!
jag fick en snabbhealing, denna gång hörde jag ett ljud vid först det vänstra och sen det högra örat då han var där, ett duttande,durrande ljud, som att något liksom slog eller vad jag ska säga, svårt att förklara. Men det var själva healingkraften jag hörde, sa Tomas.. Energin kommer i stötvågor typ om jag förstod saken rätt.
Nu har det hänt något speciellt vid alla healingtillfällena, visst är det helt otroligt! Jag trodde INTE på det här med healing tidigare, men nu känner jag ju själv att det händer saker. Helt fantastiskt egentligen.

Sen på kvällen gick jag hem till väninnan K och det var mycket trevligt, varmt och innerligt, mycket tårar förstås och mycket förståelse för varandra och det vi har varit med om.
Jag var kvar till över 2 på natten och sen kunde jag ju inte låta bli vm-hockeyn =)
Kunde faktiskt tillgodogöra mig det nöjet lite granna i alla fall, skrek till här då Z gjorde matchens enda och avgörande mål.
Men sen var jag vaken till bortåt halv fem igen.

Sen idag åkte Erika, Sebastian, jag och Emil till Marieberg för att slösa lite pengar. Ungarna handlade en hel del, jag hittade mest bara underkläder. Och hade en otrolig tur för jag hittade affärens enda kvarvarande ABBA-singstar och det på rea också! man ska ha tur ibland!

Min goa vän Anne kom dit så vi fick träffas lite, det var trevligt, fast jag var inte på nåt bra humör. När jag och ungarna åt så började jag stortjuta där inne så jag kunde inte äta upp, usch vad jobbigt.. Men Rune och jag var så ofta dit och handlade och jag  har så många härliga minnen därifrån med honom så det vart jobbigt. Eller så var det för att jag åt en räkmacka som gråten bröt ut, har inte ätit räkor sen han dog. Vi festade ofta på räkor förut, det var ju en av våra mysfaktorer.
Kan börja gråta när och var som helst, det behövs bara nån liten grej som händer eller att jag ser nåt som påminner om honom och vårat liv tillsammans. Jag känner mig som ett öppet blödande sår.
Min vän K sa; "tiden läker alla sår, men ärren är kvar för alltid"

Ikväll har jag terrat de nya grannarna med allehanda missljud här. Var ju bara tvungnen att testa Abba-låtarna =)
Älskar Abba! Har alltid älskat dem.

Nu ska jag greja med lite annat här, är väldigt trött faktiskt så det kanske går att somna lite tidigare än 5 inatt. Ha det bra alla och tänk på att ta hand om varann, låt inte skitsaker störa er inre frid.

2 månader eller 61 dagars helvete

Idag var det exakt två månader sen du dog, räknat till datum alltså, annars är det ju 61 dagar utan dig.. det känns som en hel evighet samtidigt som det känns som igår. Fortfarande kan jag inte fatta, kan jag inte acceptera det som hänt, kommer aldrig acceptera det- det vore det samma som att OK.a eländet. Och det är INTE ok!

Den här dagen har varit extra svår och tung   =(

Inatt kollade jag på hockeyn med brorsan, det var genomförbart men inte mer, jag kan inte njuta av det som tidigare. Fast det var skönt att ha sällskap här en stund. Sen somnade jag sent och blev väckt av telefonen, så jag fick inte sova ut. Avskyr att bli väckt, vill ju faktiskt inte vakna upp till verkligheten!!

Flera ärenden fick jag tvinga mig till; begravningsbyrån, banken, vårdcentralen, chefen.
Skulle ju hämta intyget, fast läkaren hade inte skrivit det ännu så jag fick gå in till honom. Han sjukskrev mig ett tag till, men vill att jag snart ska börja jobba halvtid (och då enbart med det fackliga)
Det känns svårt att komma igång, jag tror inte jag kan tillföra ett jota varken där eller på mitt vanliga jobb, jag är både okoncentrerad, otrevlig och snurrig!
Har ju  fullt upp med att bara försöka överleva dagen timme för timme!

Idag nästan precis på dödstidpunkten så ringde det på hans mobil! det var nån stackars människa som ringt fel; jag blev så upprörd att jag snäste av den stackarn å det grövsta! När hon sa att hon ringt fel så sa jag till min egna förskräckelse; "Gör inte om det! Det här är min mans telefon och han har dött!
Herregud, vilket angrepp!
Jag ångrade mig genast och ringde upp henne och bad om ursäkt för mitt elaka beteende, hon förstod men stackarn vad chockad hon måste ha blivit av detta bemötande.
Kan säga att detta är verkligen inte likt mig, i vanliga fall är jag ganska normalt snäll, trooor jag =)

Erika hittade ett kort på oss från förrra julen, det blev jag glad för. Hungrar efter kort och film på Rune, så är det någon som har något så skicka dem gärna till mig; regni@hotmail.se

Det här kortet togs förra julen, inte kunde man då tro att det var Runes sista jul.... Jag är tacksam att det här kortet finns i alla fall. Jag är så glad för alla kort och filmsnuttar som jag har på honom. Han gillade inte när jag fotade honom, men jag tvingade han! DET är jag glad för idag..

Ikväll har Emil och jag varit och hälsat på Laila, hon kom hem från lasarettet igår. Hon har ju en fraktur i axeln. Det var trevligt att åka till henne en stund och skingra tankarna lite i alla fall.
Hon miste sin man Leif lika chockartat för tre år sen, tror jag det var, så hon vet vad jag/vi går genom nu. Dessutom miste ju Lailas dotter Linda sin Tomas i cancer förra året, undrar vad meningen är med allt detta elände??? Hur ska man orka gå vidare? Aldrig får man då svar på frågorna, kanske då man själv dör.

nytt år

Jaha, då var det ett nytt år då, 2012.. Förra året var helt underbart fram tills den 4 november, då det blev hemskt.
Nu kan det ju inte bli värre, så jag ser fram emot en ljusning så småningom... ?

I alla fulla fall så har jag tillbringat nyårshelgen i Persberg tillsammans med mycket goda vännerna Anne, Teija och Tomas och deras härliga barn och min goding till son Emil.
Det blev en omtumlande helg för mig med mycket gråt/skratt/healing/kortspel/budskap mm

Vi skrev den där lappen som Tobben ville; en lapp till Rune, Nova (deras hund) och mummu, en lapp där vi bad dem att komma tillbaka, denna lappen sändes via raketkraft till väders.. få se om det kan hjälpa ;)
Man kan ju alltid hoppas och tron verkar allt sägs det ju.

Jag drack en grogg igår och det var väl inte direkt någon hit, när jag redan är så nere så blir det ju inte bättre av att dricka precis, tårarna skvalade. Har inte druckit något sedan detta hände, bara en halv bailys och ett glas cider en gång. Vill inte ta något, inte heller lugnande/sömntabletter--> som läkaren varit lite inne på. Jag tror det är bäst att "vara i" känslorna, hur jäkligt det än är och att försöka bearbeta dem vartefter. Men det är tufft vill jag lova! Kuratorn säger att jag är "tapper" och gör helt rätt, men jag känner mig bara svag och ynklig.

Idag hade vi riktigt kul i flera timmar då vi spelade Skitgubbe i Persberg, faktiskt kunde jag slappna av och ha kul, kändes skönt.
Jag har nu nyss gjort något som jag dragit mig för då det påminner mig så mycket om Rune. Jag aktíverade pokerklienten och spelade en poker, det var faktiskt ett steg att ta för mig. Vi spelade ofta poker, det var så mysigt att ligga på armen och spela tillsammans! Usch, jag har dragit mig för att spela igen, men nu är det gjort. Ett steg till taget. Allt som påminner mig om honom som vi har gjort, gör ont, speciellt första gången jag gör sakerna.
Igår var jag hemma till Carina en sväng, det var jobbigt att komma in dit, den enda gången jag varit där förut, var med Rune då han lagade hennes dator. Jag brukade alltid följa med honom på privatjobben, vi följdes alltid åt <3
Som jag sagt tidigare, vi kunde inte vara ifrån varann och nu måste vi =(
Men hans ande lever vidare det vet jag och jag känner honom vid min sida varje dag. Trodde aldrig att jag skulle få uppleva detta som jag just nu är med om, i dubbel bemärkelse. Trodde verkligen inte att han skulle ramla död ner dagen efter min födelsedag och i så unga år och så chockartat! Inte kunde jag i mina värsta mardrömmar kunna ana något så fruktansvärt hemskt och så orättvist som detta!
Jag har alltid haft intresse för andevärlden och trott på livet efter detta, men jag har ju inte själv kunnat känna av någon anhörig eller så tidigare. NU känner jag av honom VARJE dag. Det har hänt så mycket att tvivlen är undanröjda.
Det är en underbar tröst mitt i det svåra.