tryckkokaren

Idag var en jävla dag rent ut sagt! Kändes ännu jobbigare idag än det gjort tidigare, har varit såå ledsen. Sov jättelänge,( för jag var ju vaken så där länge igen inatt.) Jag var ensam hemma också för barnen var borta, Emil var med pappa Thord till Strängnäs och köpte moppe och Erika och Sebban var i Karlstad hos storebror.

Vet inte om det var för att jag var ensam hemma ganska mycket idag som jag var så ledsen, eller om det var av stressen. Hann inte med någon övning i källaren på hela dagen.... Då jag inte hinner med det så får jag inte utlopp för känslorna som jag behöver och känner inte heller kontakten på det rätta sättet. Även om jag känner att han är med mig i stort sett hela tiden...

När Erika och Sebban kom hem så åkte vi hem till mina föräldrar på mat, det smakade gott. Men jag var så ledsen så jag kunde inte njuta av det som jag brukar kunna göra. Inte heller var det ett dugg roligt att spela kort, kände mig bara ledsen, irriterad och RASTLÖS!

Senare åkte jag till Benny och Kerstin med mitt playstationspel, Björn var där och han ska hjälpa oss att lägga in lite mer spel på det.
Kände mig lika rastlös där, så jag åkte hem. Emil var hemma i pappas hus och grejade med moppen, så jag vart själv igen. Hemskt ledsen och upprörd gick jag ner i källaren och där gick jag fram och åter som en tiger i bur och förbannade ödet, grät och frågade som alltid- varför?????
När jag hade lugnat ner mig lite så kände jag en mycket tydlig närvaro, det kändes bra.

Sen upp i köket för att baka en cheesecake till imorgon.. Men humöret mitt, ja, jag blev så förbannad rent ut sagt då vispen krånglade. Den där hållaren som gör att bunken ska snurra, ni vet.. den krånglade hela tiden och jag fick ett sammanbrott av vansinnesilska- slog den jäkla bunken i diskbänken så det small- stackars den nya grannen, hon undrar väl.
ja bunkgrejen pajade, men det kvittar, får köpa en ny, den har alltid varit trälig.
Faktiskt mådde jag mycket bättre efter det här utbrottet! Tryckkokaren behövde väl det.. Har hört från olika håll att ILSKAN är vanlig i sorg, har väntat på detta och nu kom det.
En del åker ut i skogen och skriker av sig sin ilska och frustration, jag slog sönder vispgrejen, sak samma- trycket lättade lite i alla fall!

Fy fasiken för detta! Vad ska man hitta på för att kunna må bättre? Skulle gärna ta emot tips från coachen just nu..

Imorgon ska Anne, Sawyer, Emil och jag åka till Persberget till Tomas och Teija- det ser jag fram emot!
Vi ska köpa med oss kinamat härifrån och sen bara vara.
Tomas har lovat mig healing, tack och lov, det lugnar faktiskt lite och man vet ju aldrig vad som händer eller vem som dyker upp.
Och så har ju Tobias, deras lilla son, kommit på hur vi ska få Rune tillbaka =)
Vi ska skriva en lapp till honom och en till NOVA, deras döda hund, och sen sätta den lappen på en raket- och så kommer dem tillbaka!!!
Tänk om det vore så enkelt <3

Jag fick låna en ängel - shirley clamp lyrics

kontrasten är för stor

Nu sitter man alltså här igen, mitt i natten, sömnlös och allmänt hopplös =(
Ungdomarna har lagt sig och det är alldeles tyst här, inte ens katterna vill ligga hos mig. Känner mig så ensam, fy fan för detta!!

Kontrasten är så stor;  från lycka till olycka-  från närhet till tomhet, från liv till död- från kärlek till noll och ingenting....
Vårat liv tillsammans var så fulländat och fyllt av kärlek, närhet, ömhet, lycka, glädje, humor och så otroligt mycket kontakt emellan oss, både när vi var tillsammans och när vi var tvingade att vara ifrån varandra. Så fort jag åkte ut i nåt ärende eller jobbade så tog jag chansen att ringa dig och du var likadan. Det är klart att det nu är ÖDSLIGT tomt, då hela vårt liv var fyllt av varann, klart att det nu känns så tomt och fel och konstigt och JÄVLIGT brutalt sjukt fel att du inte fick vara kvar här hos oss!! Vem fan var det som skrev manus till detta???

Hela familjen älskade dig, vi hade så kul tillsammans, allt var perfekt. Hade samma intressen, samma inställning till livet och samma glöd.
Nu finns ingenting kvar, endast minnena och det gör bara ONT nu att tänka tillbaka, fast jag är ju innerligt stolt, tacksam och lycklig över att vi valde varandra och levde varje minut intensivt och MED varandra <3

Vi prioriterade alltid varann och vi gjorde allt för varandra, det är få förunnat att få uppleva en sån kärlek.
Men det gör ju det hela extra smärtsamt nu när vi inte får vara tillsammans, när det är det enda vi vill.
Jag sa många gånger; "Så här lycklig får man inte vara, det kommer väl att hända nåt snart"

                                                              TYVÄRR fick jag rätt!

Dygnsrytmrubbning

Idag sov Emil och jag till halv ett nånting! Vi var vakna till bortåt halv fem- fem inatt. Så här har vi vänt på dygnet rejält!
Måste försöka ändra på detta, fast nu ser jag att klockan har dragit iväg igen!
Idag har jag träffat Anne en stund, vi tänkte handla lite på klädaffärerna här, men tro inte att det var öppet här inte..

Sen åkte Emil och jag till våra underbara vänner i Persberg, vi var där till bortåt halv tolv, tolvtiden. Hade det trevligt tillsammans med dem, Tomas och jag talade andlighet och andevärlden, det är verkligen intressant- speciellt nu då för mig =(

Imorgon måste jag försöka få tag på sjukvården här i byn, för läkaren måste ju skriva sjukintyget. Sen ska Anne och jag försöka göra ett nytt försök på affärerna här. Skulle inte sitta fel med en långpromenad imorgon, har inte rört mig sen- sist!
Och det var ett tag sen. Men jag har dåligt med energi nu av naturliga skäl... Känner mig som handlingsförlamad.

Kan man inte bara få vakna upp ur denna mardröm? Önskar att snyggish Palmish var här <3

                                                          Älskar dig för evigt Rune

buzz och tidsdödning

Idag har det varit en riktig tidsdödardag! Jag sov till 12, efter en jobbig natt då jag var vaken till kanske 4 eller så. Sen minns jag ingenting vad jag gjorde i flera timmar, skrämmande!
Vid tvåtiden skulle Ingela min kompis från förr komma. När jag öppnade dörren för henne så såg jag att Svenna var där ute med, han hade precis kommit förbi gåendes på vägen, på väg till sin brorsa. Men nu kom han med in här en stund, det var trevligt =)
Noteras kan att Ingela och Svenna bodde ihop ett tag på 80-talet och alltså nu av en ""slump"" träffades här.
Är det inte lustigt hur det händer bortemellan..
Svenna har också gått genom ett fruktansvärt trauma i år, då hans far hastigt dog drunkningsdöden, så vi har en del att tala om och kan känna igen oss i varandras reaktioner.
Det var trevligt att träffa dem en stund.
Sen när de skulle gå kom Anne och Peder och bytte av!
Peder, Anne, jag och Ingela gick i samma klass i grundskolan.
Anne och jag bytte julklappar, jag fick två fina ljuslyktor med ljus av henne =)
Jag pratade med Peder om jag kan leja honom senare till att rusta en del åt mig, jag behöver bl a hjälp att byta ut köksskåpen, men det blir senare nästa år det.

På kvällen blev vi hembjudna till Benny och Kerstin på gröt och skinka mm, mina föräldrar var också där + Anna och Kalle och Jonna och lilla Elna, härligt att ses! Jonna gav mig den mest fantastiska massage! Tack Jonna <3

Det var mysigt och trevligt hemma hos brorsan, men kunde inte låta bli att tänka på Rune och vad mycket trevligare det hade varit för mig om han också hade varit med och vi inte hade haft denna tunga sorg!
an fattas mig alltid överallt =(    Saknaden är förlamande.

Jag fick buzzhandkontroller av Björn i julklapp, så jag och ungarna + deras kompisar Bea och Tobias åkte hemn senare och spelade musikquiss, det var jättekul! Kunde faktiskt släppa lite på sorgetankarna då jag spelade, det var skönt.
Plötsligt när vi spelade så flimrade hall-lampan betänkligt, i flera omgångar. Jag trodde att strömmen kanske höll på att gå pga blåsten, men inget mer hände och lampan är som vanligt nu....hm

Sen åkte vi till kyrkogården i Grythyttan och tände ljus för Rune, det var mitt i natten, men kändes inget skrämmande alls.

Men annars idag så har det varit en mycket jobbig dag, har gått nere i källaren i rummet där och frågat mig om och om igen den eviga frågan- varför varför??
Gråtit jättemycket och varit förbannad på ödet/gud/överheten/alltet eller vad det nu är som styr denna skuta.
Jag kommer aldrig kunna fatta meningen med detta, varför fördes vi samman för att sedan bara så brutalt slitas isär???
Känns så orättvist! Vi som hade det så bra tillsammans, varför kunde det inte få fortsätta? Undrar om det är något straff för något man gjort någon gång eller är det bara en slump eller är det bara ren otur?
Vad är det som styr? OM Gud finns, hur kan han då tillåta detta?

after x-mas and after life

Hej igen. Ja nu är vi hemma igen hos INGE. Vi var några timmar hos föräldrarna och spelade lite kort. Alla verkade ha det skapligt trevligt,jag med i små stunder, men bara på ytan. För egentligen sitter jag som i en egen värld, en bubbla av ensamhet och rastlöshet.
Jag tänker bara på Rune och saknar honom hela tiden, jag vet inte hur jag ska gå vidare.
Hur gör andra?
Hur orkade ni andra?
När vänder det?
När ska man finna livsglädjen igen?
Hur ska man få åtminstone lite glöd på ljuset?
Det känns tämligen hopplöst.
Vet verkligen inte hur jag ska kunna jobba igen, har ju fullt upp med att bara andas.

Önskar verkligen att jag kommit längre i min andliga utveckling... så det vore lättare med kontakten.. Hoppas att jag med hjälp av Tomas och kurser kan utveckla det hela, det är det som ger mig lite hopp i alla fall. Skulle vilja kunna så mycket mer om detta STORA ämne!

http://www.near-death.com/
                                              

Skönt att dagen är över snart

Jaha. Det var julafton 2011, en skitans helvetes dag, som alla andra dagar sen du dog! Men på ett sätt känns det skönt att den första julen kom nu direkt, när vi ändå mår piss, då är den gjord i alla fall s a s.
Vi har "firat" jul här hemma hos oss, precis som planerat. Mina föräldrar kom och hade med sig både Jansson, apelsinris, sill och köttbullar, så det vart inte så jobbigt för mig härmed matlagningen..
Man orkar inte göra så mycket när man mår så här dåligt, allt tar emot.

Erika och Sebban har åkt till hans släktingar nu och Emil och jag är ensamma här med katter och kanin. Passar på och röjer lite och skriver lite i bloggen och facebookar.
Sen ikväll, ska vi precis som planerat,  spela kort med mamma och pappa. Det blir väl "stopp" och kanske någon "rams" om vi kan fåEmil med oss på ramsen, för man behöver vara många i det spelet och det är ju roligare om alla är med.

Imorgon kanske min väninna Ingela kommer hit en sväng, det blir trevligt att träffas, hon och jag umgicks mycket på 80-talet. Det var på posthustiden det..

Och inte vet jag om jag är sjukskriven eller ej heller, doktorn skulle ju ringa mig för flera dagar sen, men han har väl glömt bort mig, så nu vet jag inte.. Fast det ordnar väl sig på ena eller andra sättet- och gör det inte det- så SKIT detsamma!! Känns verkligen som att alla småproblem verkligen är just småååå nu...

¨Nu har jag fått en annan syn på livet, jag hade ungefär samma syn förut, fast det är förstärkt nu- man ska leva i NUET, njuta av livet och varandra. Man ska vara snäll och man ska vara god, man ska inte bråka om småsaker, man ska ge alla samma chans, man ska inte döma! KÄRLEK  är det viktiga. Kärleken till varandra.

Jul utan dig =(

Kan bara tillägga att livet utan dig SUGER!! Vill bara få dig tillbaka, kan man önska dej tillbaka i ett paket?

julhandel mm

Hej!
Igår följde jag med Erika, Sebastian och Emil till Filipstad, vi julhandlade lite. Vi åt på en sopig restaurang, tror det var konsumrestaurangen, det var såå dåligt!!
Sen gick vi in på Tomas kläder- där Emil handlade en hel del kläder. Så har jag köpt en fin julklapp till min vän Anne =)
Hon har verkligen ställt upp, detta ska jag aldrig glömma Anne <3
Handlade julblommor åt mina föräldrar, brorsan, Anki och Sebbans föräldrar. Det är så kul att GE!
När vi kom hem åkte vi till Kerstin och Benny en sväng, jag och Emil. Det är alltid så mysigt att träffa dem, vi är verkligen på samma nivå. Kerstin och jag kände båda av Rune- exakt samtidigt också =)
Det händer så mycket nu.... Härligt tröstande saker.

Sen skulle vi klä granen, men tror ni inte att det som likt "vart är den andra strumpan"? -syndromet- nu var julbelysningen som var hel när vi tog ner den förra året, ja nu var den paj förstås! Jag ringde X Thord och han kom och lagade den åt oss, det var ju snällt av honom.

Mitt i natten klädde vi granen och den vart jättefin! Det är mysigt med julgran och jag vill aldrig vara utan gran, fast efter någon vecka är det ju alltid lika skönt att slänga ut den.

Nu idag ska vi iväg och tanka, ta ut pengar, handla det sista och åka till Laila med en blomma tänkte jag, sen ska jag åka hem till Benny och Kerstin en sväng..
Det gäller att döda tid.
Alla säger ju att det är tiden som helar... vete fasen om det stämmer, det är ju lika jävligt nu som i början, fast i en annan fas.

Healing

Tänkte bara att jag skulle berätta lite om kvällen här. Tomas hade ju bett mig att trumma ihop ett gäng som han kunde öva sin healingförmåga på. Vi vart sex stycken till slut; mina föräldrar, jag, min svägerska Kerstin och hennes dotter Anna och så min arbetskamrat Eva.
Jag hade ordnat källar-rummet för ändamålet. Alla fick gå ner en och en och sätta sig i den speciella stol Tomas hade med sig.

Det vi kände under healingen var; stark värme från Tomas händer, glädje (man började skratta rätt vad det var), sorg, stickande/killande känsla i händerna och elektrisk/sprakande känsla över nacken  mm -  Vissa kände mer andra mindre och lite olika saker.. Men visst var det häftigt!
Jag har nu fått healing eller healingmassage av Tomas ett flertal gånger sen Rune dog och nu först börjar jag känna saker. Har nog varit för blockerad tidigare. jag har tidigare inte trott så mycket på detta. Men jag minns faktiskt en gång för länge sen när jag separerade från mina barns far och jag mådde dåligt, att jag fick taktil + healing av min väninna Eva F.
Då vart det en brännhet känsla när hon höll handen över bröstkorgen och vid örat, det var jättevarmt!
Så nog finns det kraft i healingen!
Det är klart att när man hämtar kraft ifrån andevärlden så blir det bullar av! Och speciellt nu för mig när jag har min speciella ande som är med mig varje dag. Varje dag får jag tecken och bevis från honom,det är fantastiskt!
Ni får tro precis vad ni vill om detta, men jag vet ju att det är sant och inte inbillning. (så avbeställ tvångströjan)
Jag är glad att jag har den här tron och faktiskt alltid har haft det.. Det gör det ju lättare för oss nu.
Skillnaden är att nu är det inte en tro längre för mig- det är en vetskap!