Vaknade upp nyss, det är lika jobbigt varje gång. Det enda släppet från sorgen är när jag sover men sen när man vaknar kommer verkligheten som ett knytnävsslag i ansiktet.
Idag ska jag ner till Inger Kämpeskog på begravningsbyrån, men jag minns inte varför och inte heller när.. Så snurrig blir man tydligen vid sorg. Sen på eftermiddan ska jag träffa en mäklare ute vid stugan, det ska göras en värdering av stugan inför bouppteckningen. Detta känns jättejobbigt för mig, svårt att vara ute vid stugan nu för alla våra härliga minnen därifrån sköljer obarmhärtigt över mig då jag kommer dit. Så känns det jobbigt med allt vad bouppteckning heter också. Det är så mycket att ta tag i och rota i nu framöver, alla älsklingens grejor, personliga saker och kort och sånt. Usch vad hemskt det är detta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar