vardagsbestyr

Idag sov jag länge, det var verkligen skönt efter så lite sömn i så många nätter. Skönt att sova bort verkligheten och låta hjärnan vila från grubbel den stunden.
Jag minns nästan inga drömmar nu sen detta hände, kommer kanske ihåg tre drömmar sen dess, det var inga trevliga drömmar. Alla handlar om att jag förlorat dig och inte får dig tillbaka. Första drömmen jag minns är att jag var ledsen och inte kunde få tag på dig, jag hade raderat dina telefonnummer och det var slut mellan oss. Men jag hittade dig, du jobbade högt uppe, jag fick gå på en stege för att nå dig. Väl framme sa jag "jag älskar ju dig"  Du svarade "Jag älskar dig också, men du vet ju att det inte går just nu"
Usch, vad hemsk känsla när jag vaknade sen och då var det ju ännu värre för det var ju inte bara slut, du är ju död! Såna här liknande drömmar har jag haft tre gånger, alla med samma smärtsamma innebörd.

Idag har jag varit med bilen till Toyota, de bytte lampan som´bestämt sen tidigare, jag blev ju påbackad tidigare i höst, nu är det åtgärdat. Ska ner till banken vid tretiden och fixa med några räkningar och sen ska jag försöka få en tid hos doktern för Emil, han har ont i en tå.
Ska också försöka ta itu med lite julpynt, kanske fixa en gran och lite sånt. Måste även leta papper som jag ska ha med mig till begravningsbyrån imorgon, räkningar och annat. Dessutom leta bland Runes papper efter papper angående hans firma" Palmdata", jag måste avsluta företaget. Om ni visste vad svårt och hemskt det känns att rota i någon annans personliga papper och tillhörigheter från ett helt liv, det tar fruktansvärt mycket energi. Det känns så hemskt att ett helt liv bara är utradderat så här, det är riktigt skrämmande! Det är inte lätt att överhuvudtaget finna energi att ta tag i allt, nu när sorgen och saknaden upptar alla mina tankar. Jag är så fruktansvärt snurrig i huvudet, det är riktigt otäckt. Måste be alla att påminna mig om saker, för jag litar inte på mitt minne nu. Känns som att jag har noll koll och kontroll på allt. Usch, vilken olustig känsla.
Samtidigt känns det som att allt kvitttar, det får gå som det går med papper och grejor-- inget har någon betydelse och allt smått är ju verkligen just smått nu när man har fått perspektiv på livet- det enda som egentligen betyder något är dem man älskar och relationen till dessa. Små skitsaker och bekymmer är ju bara bullshit!